Studie av forntida växtfossiler ger kunskap om framtida effekter av global uppvärmning
En undersökning av forntida växtfossiler visar att effekterna av en snabb ökning av atmosfäriska koldioxidkoncentrationer troligen kan kopplas till miljöförstöring och en minskning av den biologiska mångfalden. En upptäckt som ger kunskap om effekterna av nutidens globala uppvärmning. Det visar en studie som publicerats i den vetenskapliga tidskriften Geology.
Övergången mellan Trias och Jura var en tidsperiod där halterna av koldioxid i atmosfären var höga. Tidsperioden präglades av massiva utdöenden av arter och miljöförstöring. När koldioxidhalterna är höga minskar växt transpirationen (det vatten som avdunstar från växterna genom små hål som kallas klyvöppningar) och mer vatten lämnas därmed kvar på jordytan. Detta kan i förlängningen orsaka en förändring av vattnets kretslopp. De sedimentanalyser som gjordes i studien tyder på att detta förlopp sammanföll med, och kan ha orsakat, en ökad erosion under övergången mellan Trias och Jura.
– Genom att studera vilka effekter en snabb ökning av koldioxidhalterna hade i dåtiden kan vi lära oss mer om vilka effekter vi kan förvänta oss av nutidens globala uppvärmning. Vi kan se hur miljöer och ekosystem ser ut både innan, under och efter en period med extremt höga halter av koldioxid och kan använda dessa kunskaper för att förstå vilka effekter vi kan tänkas möta i framtiden. Färskt vatten kan exempelvis bli mindre begränsat än vad som tidigare förutspåtts. Däremot kan översvämningar, erosion och förorening av vattendrag bli vanligare, säger Margret Steinthorsdottir vid Institutionen för geologiska vetenskaper på Stockholms universitet.
Resultatet har en betydande relevans för diskussionen om framtida effekter av den globala uppvärmningen. Idag, liksom för 200 miljoner år sedan, ökar halterna av koldioxid i atmosfären snabbt och tidigare studier har visat att växt transpirationen redan idag har minskat på grund av den globala uppvärmningen.
Margret Steinthorsdottir och hennes kollegor undersökte 91 växtfossil från flodslättssediment på östra Grönland som spänner över gränsen mellan Trias och Jura. Storleken och tätheten på växtfossilernas klyvöppningar mättes och sedan modellerades mängden vatten som frigjordes av forntida växters transpiration. Klyvöppningarnas storlek och täthet hade minskat över tid vilket visar att en starkt nedsatt växt transpiration skett under övergången från Trias till Jura.
