Den svenska narkomanvården – ett svårlöst problem med ideologisk slagsida

Vad är bra narkomanvård? Svaret på den frågan har varierat kraftigt genom tiderna. I boken Vård och ideologi  [Ref 1]undersöker Johan Edman [Ref 2], historiker vid Stockholms universitet, den svenska narkomanvårdens historia från 1960 till 2000.

– Sedan mitten av 1960-talet har narkotikaproblemet varit ständigt närvarande i politiken i Sverige. Utredning har följt på utredning, lagar har stiftats, straff har höjts, informationskampanjer sjösatts och nya vårdmetoder har lanserats. I min bok tecknar jag en bild av vårdens roll som lösning på narkotikaproblemet, säger Johan Edman.

I Vård och ideologi studeras den svenska narkomanvården under åren 1960–2000. Den handlar om statens försök att få till stånd en verksam narkomanvård, om de politiska diskussionerna och den byråkratiska organiseringen av ett problem som visat sig vara svårt att lösa. Jakten på den verksamma missbrukarvården tycks vara ett evighetsprojekt: från det tidiga 1900-talets aversionskurer, vitamin- och insulinbehandlingar, via Antabus och psykoterapi, till fostransmodeller, tolvstegsmetoder och substitutionsbehandlingar. Trots 100 år av missbrukarvård efterfrågas fortfarande en verksam kunskap. I den här boken undersöks varför denna jakt tagit sig dessa uttryck, varför den ständiga ambitionen att nå säker kunskap ter sig som ökenvandringar mot en hägring.

– Narkotikabruket har beskrivits bland annat som kapitalistiskt klassförtryck, amerikanism och kulturell förflackning samtidigt som svenskhet, solidaritet och arbetsamhet varit värden som präglat behandlingshemmens arbete. Problemet har visat sig vara både politiskt och terapeutiskt, och debatten om narkotikakonsumtionen har ofta haft vitt skilda politiska syften, säger Johan Edman.

De politiska problembeskrivningarna och kampen om de ideologiska lösningarna har också varit intensiv utanför politiken. Enligt Johan Edman har det på behandlingshemmen och inom den styrande byråkratin tydliggjorts att narkotikaproblemet är ett ideologiskt problem. Den verksamma behandlingsmetoden och den attraktiva ideologin har konkurrerat om utrymmet, många gånger har de betraktats som samma sak. Behandlingshem har motarbetats från byråkratiskt håll när de intagit ideologiskt tveksamma positioner. Värden som landsbygdsromantik, svenskhet, solidaritet och arbetsamhet har premierats.

– Narkotikaproblemet är i grunden är ett ideologiskt problem. Frågan om vad som är problematiskt med narkotikakonsumtion kan varken ställas eller besvaras utan att man samtidigt berör frågan om den goda medborgarens eller det goda samhällets kvaliteter. Detta ideologiska perspektiv är nödvändigt om man vill förstå narkotikaproblemets komplexa natur och varför det inte låter sig lösas med aldrig så kunskapsbaserad metodutveckling, säger Johan Edman.

KONTAKT
Johan Edman: tel. 08-163659 alt johan.edman@sorad.su.se