Svavel och järnföroreningar är vardagsmat i gamla skeppsvrak
Nu har svavel- och järnföroreningar hittats i skeppsvrak både i Östersjön och på västkusten. Resultaten presenteras i tidskriften Journal of Archaeological Science och bakom studierna står bland annat forskare från Göteborgs och Stockholms universitet.
För några år sedan kunde forskare rapportera om stora mängder svavel- och järnföroreningar i regalskeppet Vasa med följden att svavelsyra och sura saltutfällningar utvecklades vid ytan av skrovet och på lösa träföremål.
Fler fartyg drabbade
Nu har även liknande svavelföreningar påträffats i flera andra skeppsvrak både i Östersjön och på västkusten. Det rör sig bland annat om 1600-talsskeppen Kronan, Riksnyckeln, Götavraket, Stora Sofia och vikingaskeppen i Skuldelev.
– Det här är ett resultat av naturliga biologiska och kemiska processer som sker i syrefattiga vatten och i sediment, säger Yvonne Fors, på institutionen för kulturvård vid Göteborgs universitet, som är en av forskarna bakom studien i samarbete med Stockholms universitet.
Insatser kan förhindra problemen
Förutom på skeppet Vasa har liknande problem tidigare rapporterats för Henrik VIII:s flaggskepp Mary Rose i England, som sänktes utanför Portsmouth 1545 och i Batavia från Australien som sjönk 1629, året efter Vasa.
– Efter vår forskning om Vasa och Mary Rose är vi väl insatta i svårigheterna. Med rätt insatser, till exempel nya konserveringsrutiner, kan vi bättre förhindra att de här skeppsvraken utvecklar lika omfattande problem med svavelsyra, säger Yvonne Fors.
Giftigt svavelväte reagerar med trä
Även i syrefattigt vatten kan bakterier bryta ner organiskt material, bland annat i trä i skeppsskroven.
Sulfat som förekommer naturligt i vattnet omvandlas av bakterier till giftigt svavelväte som reagerar med träet. I närvaro av järn bildas svavel- och järnföreningar som, efter att träet bärgats, gärna oxiderar till svavelsyra och sura saltutfällningar i fuktig museimiljö.
– För några av vraken, till exempel vikingaskeppen i Skuldelev och Götavraket är konserveringen redan avslutad. Där gäller det att hålla kontroll över den kemiska utvecklingen, vilket kräver extraresurser, säger Yvonne Fors.
De många kemiska analyserna i studien har bland annat utförts vid de avancerade strålningsanläggningarna SSRL i Stanford i USA och vid ESRF i Frankrike.
Läs mer på länken:
