20 april 2012

Jordens första massutdöende får ny klimatförklaring

Syrebrist och vätesulfid låg bakom jordens första massutdöende, snarare än kyla eller ökad syrehalt som forskarna tidigare trott. Katastrofen, som ledde till att 86 procent av alla djurarter försvann, inleddes för 444 miljoner år sedan.

 Havsnivån sjönk med 100 meter, omfattande algblomningar och våldsam vulkanism gjorde livet omöjligt för många arter. Under närmare ett sekel har forskarna förklarat det ordoviciska massutdöendet med att syrenivån i havet steg som ett resultat av att temperaturen sjönk. Den slutsatsen baseras framför allt på att sedimentära stenar från den tiden är grå snarare än kolrikt svarta.
 
– Tvärtemot vad vi tidigare trott kan vi geokemiskt se att haven drabbades av syrebrist, menar doktoranden Emma Hammarlund vid Naturhistoriska riksmuseet som lett den internationella studien.
 
Den nya forskningen visar att det inträffade en kortvarig syrebrist i flera havsbassänger. Bevisen finns i det tunga svavel som är bevarat i havsbotten, som visar att svavelälskande mikrober blomstrade i haven. Dessa mikrober trivs bara när hav eller havsbotten saknar syre.
 
Syrebristen kan ha varit en följd av kraftiga algblomningar. En bakomliggande mekanism kan ha varit att havsnivåfallet ledde till att stora mängder fosfor omsattes snabbt i haven, vilket ledde till stora algblomningar.
 
Dessutom var jordens geologi i uppror då med explosiv vulkanisk aktivitet som, tillsammans med några nyetablerade landväxter, också kan ha bidragit med näringsämnen till havets alger. Det förstenade asklagret högst upp på Kinnekulle är en rest av denna vulkaniska aktivitet.

Eftersom syrehalten var låg redan från början, kunde algblomningen förbruka nästan allt syre i haven och utplånade därmed möjligheten för många djur att överleva.
 Vid den här tiden rådde ett extremt växthusklimat med koldioxidhalter långt över dagens. Djurlivet hade ännu inte klivit upp på land och bland de många djurgrupper som drabbades hårt var trilobiter, armfotingar och graptoliter.
 
INFORMATION OCH KONTAKT
Resultatet publiceras denna vecka i:
Earth and Planetary Science Letters 331–332 (2012) 128–139
A sulfidic driver for the end-Ordovician mass extinction
Emma Hammarlund, med flera.

För ytterligare information kontakta:
Emma Hammarlund
Doktorand vid Naturhistoriska riksmuseet
Telefon +45 501 873 97
Epost emma@biology.sdu.dk

Nyhetsbrev med aktuell forskning

Visste du att robotar som ser en i ögonen är lättare att snacka med? Missa ingen ny forskning, prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Jag vill prenumerera