Från Lappfogde till regional myndighet
År 1885 tillsattes den förste lappfogden i Sverige, när kronolänsmannen Adolf Suwe tillträdde som lappfogde i Jämtland. Det som initialt var avsett att vara en tillfällig åtgärd för att komma tillrätta med konflikter mellan de bofasta och renskötarna i länet blev i själva verket det första steget i bildandet av en regional myndighet med ansvar för samefrågor som skulle existera fram till 1971.
Efter många års arbete är boken om Lappväsendet – tillämpning av svensk samepolitik 1885-1971 klar. Författaren Patrik Lantto menar att det är viktigt att beskriva detta kontrollorgan som styrde samernas liv i över 80 år.
År 1885 tillsattes den förste lappfogden i Sverige, när kronolänsmannen Adolf Suwe tillträdde som lappfogde i Jämtland. Det som initialt var avsett att vara en tillfällig åtgärd för att komma tillrätta med konflikter mellan de bofasta och renskötarna i länet blev i själva verket det första steget i bildandet av en regional myndighet med ansvar för samefrågor som skulle existera fram till 1971.
Den första lappfogden kom att få sällskap av kollegor i Västerbotten och Norrbotten, och genom inrättandet av andra tjänstekategorier underställda dessa kom lappväsendet alltmer att få en fast struktur.
Denna studie undersöker hur tillsättandet av de första lappfogdarna, liksom den senare utvidgningen av myndigheten, motiverades. Fokus ligger även på hur lapptjänstemännen agerade i olika frågor, som till exempel hur samer som grupp betraktades och vilken roll de renskötande samerna hade i denna föreställningsvärld, liksom hur renskötseln som näring beskrevs. Även lappväsendets roll i svensk samepolitik och myndighetens relation till samerörelsen är teman som undersöks.
Patrik Lantto är docent i historia och arbetar sedan 2007 som lektor vid Vaartoe/Centrum för Samisk forskning (CeSam) vid Umeå universitet. Han har tidigare publicerat två böcker och en rad artiklar rörande samerörelsen i Sverige och svensk samepolitik.
