Tema

Svårare att bemöta främlingsfientliga uttryck i skolan

Skolans möjligheter att motverka främlingsfientlighet i samhället har försvårats. I praktiken har skolans ansvar avgränsats till att förhindra kränkningar och i vissa fall leder det till att skolor väljer att inte diskutera känsliga ämnen för att kunna garantera en trygg skolmiljö.

– Väljer skolan att inte prata om det som är svårt och kan göra ont på grund av rädsla för att elever ska bli kränkta, kan lärare inte heller bemöta främlingsfientliga idéer hos eleverna, säger Emma Arneback, som skrivit en avhandling i pedagogik vid Örebro universitet.

I en undersökning från 2002, som gjorts på uppdrag av Skolverket, uppger 16 procent av rektorerna att det förekommer rasism på deras skola. Lärarna uppskattar att det förekommer rasism i var tionde skolklass och var femte elev med utländsk bakgrund uppger att de utsätts för etniska kränkningar i skolan.

För att komma tillrätta med problemen infördes från och med 2006 nya lagar som skulle göra det lättare att förhindra kränkande behandling av elever i skolan. Men Emma Arneback har analyserat skolors likabehandlingsplaner och hennes forskning visar att kränkningsprinciperna används på olika sätt i olika skolor. Hur skolan ser på lagen har blivit avgörande för vilka samtal som kan och får föras i klassrummet.

Olika förhållningssätt till kränkningsprincipen
– Det handlar om när läraren är skyldig att sätta stopp för ett samtal. Gör man det inte förrän diskussionen är uppenbart kränkande så är risken stor att någon redan har blivit drabbad, säger Emma Arneback.

Men om läraren sätter stopp redan när det finns en möjlighet att någon skulle kunna bli kränkt, finns det en risk för att lärare och elever inte kan diskutera känsliga politiska frågor alls. Ståndpunkter och argument, som kan vara känsliga, får då inte en chans att komma till ytan för att möta andra tankar och idéer.

– Det kan alltså bli så att lärare på en skola välkomnar politiska samtal i skolan till dess att en kränkning blivit bekräftad, medan en annan skola intar en sluten position och inte tillåter några politiska uttryck som är känsliga och kan göra ont för att kunna garantera trygghet.

– I praktiken finns det tecken på att skolans möjligheter att motverka främlingsfientlighet i samhället har försvårats i och med att skolans ansvar i praktiken avgränsats till att förhindra kränkningar i skolan.

– I en sluten skola kan lärare och andra elever inte bemöta främlingsfientliga idéer, eftersom man inte får diskutera dem. Det väcker frågor om det inte är bättre att prata om det istället för att förhindra och förbjuda.

Skolan står inte alltid för det goda
Avhandlingen visar dessutom att man sällan diskuterar främlingsfientlighet som ett strukturellt problem i skolan, där det kan förekomma underordning av elever med utländsk bakgrund. Likabehandlingsplanerna framställer nästan alltid skolan som ”god” i relation till den potentiellt främlingsfientliga eleven.

– Skolor glömmer ofta bort att det inte bara är enskilda elever som bär på fördomar. Det finns ett behov i skolorna att arbeta med den främlingsfientlighet som uppstår i den egna verksamheten och är en del av stukturen både i skolan och i samhället, säger Emma Arneback.

Tidigare forskning visar till exempel att elevernas skolböcker ofta utgår från att mottagaren är svensk, vit och kristen. Elever med utländsk bakgrund betecknas som invandrare och de skillnader som lärarna gör mellan olika kulturella koder får betydelse för vem eleven förväntas vara och får möjlighet att bli i skolan. Invandrare kategoriseras som annorlunda och underordnade.

– Det är förvånande att det finns så få idéer om bemötande av främlingsfientlighet som uppstår på grund av strukturerna i skolan och i samhället, avslutar Emma Arneback.

KONTAKTUPPGIFTER
Emma Arneback:
E-post: emma.arneback@oru.se
Telefon: 019-303471

Svårare att bemöta främlingsfientliga uttryck i skolan

 lästid ~ 3 min