Fjärilars föda orsak till nya arter
De flesta fjärilar är väldigt begränsade i vilka växter de äter som larv, men ibland uppkommer fjärilar med breddat intag av växter. Dessa förändringar i vilka växter de äter kan vara orsaken till den stora artrikedomen av fjärilar.
I sin avhandling vid Zoologiska institutionen, Stockholms universitet, har Jessica Slove Davidson studerat fjärilars värdväxtanvändning i ett evolutionärt perspektiv.
De flesta fjärilar är väldigt begränsade i vilka växter de äter som larv, men ibland uppkommer fjärilar med breddat intag av växter. Dessa förändringar i vilka växter de äter kan vara orsaken till den stora artrikedomen av fjärilar. I sin avhandling vid Zoologiska institutionen, Stockholms universitet, har Jessica Slove Davidson [Ref 1]studerat fjärilars värdväxtanvändning i ett evolutionärt perspektiv.
Avhandlingen [Ref 2] visar bland annat hur förändringar i fjärilarnas val av växter kan leda till att nya arter uppstår. Fjärilars föda kan således vara förklaringen till deras stora artrikedom som är större än fåglar och däggdjur sammanlagt.
– De flesta fjärilar specialiserar sig på en eller ett fåtal växter. Men några fjärilar är undantag och kan äta många, väldigt olika växter. De är sanna generalister, säger Jessica Slove Davidson.
På bilden en Tistelfjäril. Fotograf: Fritz geller-Grimm
Dessa generalister har betydligt större geografisk spridning än specialister som ofta bara finns lokalt. Tistelfjärilen, till exempel, är en generalist som man kan se i hela Sverige och över nästan hela världen. Tillgången till växter varierar dock och även generalister begränsar ofta sitt val av växter till lokala förhållanden.
– Den här lokala specialiseringen kan leda till att geografiskt skilda populationer blir isolerade från varandra. Isolerade populationer kan i sin tur leda till nya arter, säger Jessica Slove Davidson.
Cykler av breddningar och specialisering kan på så vis ge en ökad artbildning. Generalister är dock undantag, och fjärilar koloniserar sällan helt nya växter.
– Fjärilen mixar och matchar sitt värdväxtval efter de växter som är tillgängliga, men begränsas till stor del av vilka växter deras anfäder använde, säger Jessica Slove Davidson.
Fjärilslarvernas förmåga att äta och tillväxa på växten verkar behållas långt efter att anfäderna slutat använda växten. Specialister kan således ha en dold förmåga att använda vissa växter, vilket gör att växten lättare kan koloniseras om den blir tillgänglig på nytt.
Avhandlingen ger därmed insikter i hur fjärilarnas värdväxtanvändning kan vara både specialiserad och konservativ och samtidigt dynamisk med möjlighet till stora breddningar i valet av växter. Avhandlingen visar även hur dessa breddningar genom en geografisk spridning kan leda till artbildning och kan vara förklaringen till fjärilens stora artrikedom.
För mer information kontakta:
Jessica Slove Davidson, Zoologiska institutionen, Stockholms universitet, tfn 070-4923969, 08-16 40 52, e-post jessica.slove@zoologi.su.se
