Tema

Ökad fumlighet hos före detta svetsare

Svetsare som exponeras för ämnet mangan i inandningsluften riskerar att drabbas av ökad fumlighet – även tiotals år efter att exponeringen upphört. Det visar en studie på före detta varvsarbetare i Göteborg.

I Sverige arbetar uppskattningsvis 35 000 personer med svetsning på heltid, men långt fler utför svetsning som ett av flera arbetsmoment. Tidigare forskning har visat att manganhalterna i luften under svetsarbete ofta ligger på nivåer som kan ge direkta negativa effekter på det centrala nervsystemet, men hur manganexponering påverkar svetsarbetare på längre sikt är i princip outforskat.

Forskare vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, kan nu i en studie på före detta varvsarbetare i Göteborg visa att långvarig exponering för mangan kan ge bestående effekter på finmotoriken nästan 20 år efter att exponeringen upphört.

Forskaren Gunilla Wastensson, verksam vid avdelningen för arbets- och miljömedicin vid Sahlgrenska akademin, har undersökt 17 före detta fartygssvetsare som arbetat vid varven i Göteborg, och som slutat svetsa för i genomsnitt 18 år sedan.

Svetsarbetarna, som i genomsnitt arbetat som svetsare i 28 år, fick genomgå flera tester för att mäta sin finmotoriska förmåga och snabbhet, öga-hand-koordination, darrhänthet och balans. Testresultaten jämfördes sedan med 21 andra varvsarbetare som haft andra sysslor, till exempel filare och elektriker.

Undersökningen visade att fartygssvetsarna presterade sämre än de andra varvsarbetarna när det gällde finmotorisk förmåga och snabbhet. I studien tog forskarna också fram ett mått på den totala manganexponeringen för varje individ.

— Undersökningen visade att individer med högre totala värden hade sämre testresultat. Det tolkar vi som en möjlig kvarstående effekt av tidigare manganexponering, vilket är anmärkningsvärt eftersom det gått så lång tid sedan de upphörde med svetsning, säger Gunilla Wastensson.

Studien är den första som följer upp effekterna en lång tid efter att manganexponeringen upphört. Resultaten är allvarliga, men enligt Gunilla Wastensson behöver de bekräftas av fler studier.

–Även om förbättrad arbetsmiljö har lett till lägre halter under senare år är fortsatta åtgärder angelägna för att hjälpa situationen kring manganexponering i arbetslivet, säger hon.   

Artikeln Neuromotor function in ship welders after cessation of manganese exposure publicerades i tidskriften International Archives of Occupational and Environmental Health.

FAKTA
Mangan är en metall som förekommer naturligt både i vår miljö och i kroppen, där den är viktig för till exempel omsättningen av kolhydrater och fetter. Personer som i sitt yrke exponeras för damm och rök som innehåller mangan i höga halter under lång tid riskerar i sällsynta fall att drabbas av manganism, en sjukdom som liknar Parkinsons sjukdom. Orsaken är att mangan ansamlas i ett speciellt område i hjärnan, de så kallade basala ganglierna, som är viktiga för att reglera kroppens rörelser. Efter avslutad exponering utsöndras mangan successivt.

Gränsvärdet för mangan i inandningsluften har sänkts kraftigt under senare år. På många svetsarbetsplatser är dock risken stor att gränsvärdet för mangan överskrids, och i USA finns förslag på att sänka gränsvärdet ytterligare.

Kontaktinformation
Kontakt:
Gunilla Wastensson, medicine doktor vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet och överläkare vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset
031-786 28 94
0704-965 184
gunilla.wastensson@amm.gu.se

Foto: Varvshistoriska föreningen i Göteborg.

Ökad fumlighet hos före detta svetsare

 lästid ~ 2 min