Avlägsen vildmark förorenad av människan

Studien baseras på undersökningar av sjösediment från 36 sjöar i USA, Kanada, Grönland och Svalbard. Forskarna har analyserat hur den kemiska sammansättningen av sedimenten förändrats genom århundradena. 25 av sjöarna visar alla samma tecken, det vill säga att biologiskt aktivt kväve från mänskliga källor kan spåras tillbaka till slutet av 1800-talet.

Kväveanalyserna av de undersökta sjösedimenten visar att förändringarna började ungefär år 1895. Resultaten visar också att takten i förändringarna accelererat de senaste 60 åren, vilket stämmer överens med hur produktionen av konstgödsel kommersialiserades under 1950-talet. Sofia Holmgren, forskare i kvartärgeologi vid Lunds universitet, är den enda svensken som medverkat i den omfattande studien.

– Jag har undersökt sjöar på Svalbard och där syns effekterna av det ökade kvävenedfallet tydligt i algfloran, säger Sofia Holmgren.

Hon förklarar att både artsammansättning och produktion av diatoméer, små mikroskopiska kiselalger, har ändrats dramatiskt i sjöarna på Svalbard sedan början av 1900-talet, med de mest markanta förändringarna de senaste decennierna.  

Förbränning av fossila bränslen och användning av gödningsmedel är de främsta källorna till den ökande mängden kväve i atmosfären. Kvävet transporteras med luftströmmar och når marken tillsammans med regn och snö. Transportsträckan i luften kan vara tusentals kilometer och på det viset når kvävet även de mest avlägsna sjöar och ekosystem.

Kväve är ett viktigt näringsämne för växter, men överanvändning i ett intensifierat jordbruk kan leda till förorenade vattendrag, smog och surt regn i urban miljö. Man vet däremot fortfarande inte så mycket om effekterna i mer avlägsna områden. Ett ökande antal undersökningar av arktiska sjöar visar dock på stora förändringar i ekosystemen.

Kontaktinformation
För mer information, kontakta:
Sofia Holmgren, institutionen för geo- och ekosystemvetenskaper, Lunds universitet
Tel 0709-289778, Sofia.Holmgren@geol.lu.se