Leder fler poliser till färre brott?

Sedan början av 2000-talet har antalet poliser per invånare i Sverige ökat med närmare 15 procent. Statens kostnader för polisverksamheten har under denna period ökat med omkring 40 procent. I vilken utsträckning har ökningen av antalet poliser påverkat brottsligheten och tryggheten i landet? Har fler poliser överhuvudtaget haft några mätbara effekter? I media har det nyligen rapporterats om att ökningen av antalet poliser inte har resulterat i att fler brott klaras upp.

Analysresultaten i Lindströms studie visar att det inte finns något entydigt stöd för hypotesen att fler poliser leder till färre brott. Vad gäller bostadsinbrott och stölder ur fordon är sambandet att ju fler poliser desto färre bostadsinbrott. Detta resultat bekräftas i analysen av samtliga polismyndigheter åren 1995–2009. I likhet med tidigare redovisade forskningsresultat visar analysen att en ökning av antalet poliser med 10 procent ”leder till” att antalet bostadsinbrott minskar med mellan tre och fyra procent.

För rånbrottsligheten finns däremot inga belägg för att fler poliser har någon effekt. Det framkommer inte heller något tydligt samband mellan antalet poliser och bilstölder. Inte heller utvecklingen av det dödliga våldet i de 21 polismyndigheterna över åren 1995–2009 har påverkats av att antalet poliser har varierat.

Sammanfattningsvis visar analyserna på otydliga samband mellan antalet poliser och brottsligheten. Däremot står det klart att fler poliser, både lokalt och regionalt, har en mycket stark och tydlig effekt på antalet registrerade narkotikabrott. Ju fler poliser desto fler narkotikabrott kommer att uppdagas. En ökning av antalet poliser med en procent är relaterat till en ökning av antalet narkotikabrott med över tre procent. En intressant fråga är givetvis om fler registrerade narkotikabrott leder till färre missbrukare och i förlängningen till en minskad brottslighet. Det är emellertid en frågeställning som får analyseras i ett annat sammanhang.

Som nämnts tidigare har det i media framhållits att ökningen av antalet poliser inte har haft någon effekt på andelen uppklarade brott. I en avslutande analys har antalet respektive andelen brott mot brottsbalken som polis (och åklagare) klarat upp analyserats för de 21 polismyndigheterna åren 1995–2009. Resultatet visar entydigt att antalet poliser har ett positivt och starkt samband med framför allt antalet uppklarade brott. Även andelen uppklarade brott ökar när antalet poliser ökar. Vad gäller de specifika brotten – bostadsinbrott respektive rån – så är effekten även här överlag positiv.

Hur polisen optimalt bör organiseras och fördelas i landet har varit ett återkommande tema i debatten. För närvarande pågår en statlig utredning om den framtida polisorganisationen. På mindre än 50 år har Sverige gått från att ha en lokalt förankrad kommunal polis mot att få en alltmer centraliserad nationell polis. Vilken organisationsmodell för polisen har störst möjlighet att nå de övergripande kriminalpolitiska målen om minskad brottslighet och ökad trygghet? Lindströms rapport avslutas med ett kortfattat avsnitt som visar att antalet poliser vid landets polismyndigheter i huvudsak fördelas efter befolkningstäthet. Analysen visar vidare att det ”överskott” av poliser som Stockholm har i förhållande till övriga landet har minskat påtagligt de senaste 15 åren.

Docent Peter Lindström är kriminolog och har i ett kvarts sekel arbetat med forsknings- och utvecklingsverksamhet inom det kriminalpolitiska området. De senaste två åren vid Polismyndigheten i Stockholms län. Han var sekreterare i utredningen ”Kriminella grupperingar – motverka rekrytering och underlätta avhopp”.

Rapporten
Rapporten kan laddas ner här:
http://lnu.se/polopoly_fs/1.55196!hela%20rapporten.pdf

För ytterligare upplysningar
Peter Lindström, docent, Polismyndigheten i Stockholms län, Länspolismästarens kansli, och Polisutbildningen vid Linnéuniversitetet. Telefon: 010-56 40651, 0702-47 31 81
Rolf Granér, lektor, Polisutbildningen vid Linnéuniversitetet. E-post: rolf.graner@lnu.se