Östersjön en koldioxidkälla till atmosfären – Bottenviken mer utsatt

– Östersjöns förmåga att ta upp koldioxid utan att samtidigt försura vattnet kraftigt har förändrats de senaste 100 åren. I Bottenviken har motståndskraften mot förändringar minskat medan den har ökat i de sydöstra delarna av Östersjön, säger Karin Wesslander på institutionen för geovetenskaper vid Göteborgs universitet.

Koncentrationen av koldioxid i atmosfären ökar stadigt på grund av mänsklig påverkan, de globala klimatmodellerna är ännu osäkra och kusthaven ingår sällan i de stora klimatmodellerna. För att bättre förstå hur koncentrationen av koldioxid påverkar haven och vår miljö har Karin Wesslander undersökt koldioxidsystemet i Östersjöns ytvatten.

Koldioxid ingår som en viktig del i fotosyntesen, som omvandlar energin från solljuset. I havet sköts fotosyntesen av växtplankton. Under vårens och sommarens algblomning förbrukas koldioxid i havet. Eftersom andelen koldioxid då blir mindre i vattnet än i atmosfären sker ett flöde av koldioxid till havet, som fungerar som en sänka för atmosfäriskt koldioxid. När plankton sedan dör bryts de ner och koldioxid kommer tillbaka ut i vattnet. Under höst och vinter när det blåser mycket blandas vattnet om och koldioxiden kommer upp till ytan igen. Därför är havet dessa årstider oftast en koldioxidkälla.

– Studien bygger på 15 års mätningar i havet utanför Gotland, 1994-2009, och visar att det finns stora variationer mellan årstider, olika år och olika områden. Skillnaderna beror bland annat på hur stor algblomningen är. Vinden har också stor betydelse.

Eftersom Östersjön är ett väl avgränsat innanhav som får ett stort tillskott från de många floder som rinner ut där, får flodvattnets sammansättning stor påverkan. Karin Wesslanders resultat visar att Östersjöns förmåga att ta hand om koldioxid utan att öka försurningen är betydligt högre i de sydöstra delarna och kring Finska viken än i Bottenviken.

– Vi tror att skillnaderna beror på att floderna i Finska viken och längs baltkusten får med sig kalk då de rinner genom kalkhaltigt berg. Floderna som rinner ut i Bottenviken har inte alls samma kalkhalt.

Avhandlingen innehåller även en modellstudie som visar att övergödningen av Östersjöns ytvatten kan ha motverkat den försurning som koldioxidökningen i atmosfären annars skulle ha gett upphov till. De nya resultaten ingår i arbetet med att utveckla bättre miljö och klimatmodeller för Östersjön.

Avhandlingen The carbon dioxide system in the Baltic Sea surface waters försvarades framgångsrikt på en disputation vid göteborgs universitet. Handledare: Anders Omstedt. Länk till avhandlingen: http://hdl.handle.net/2077/25442

Kontaktinformation
KONTAKT:
Karin Wesslander, institutionen för geovetenskaper vid Göteborgs universitet
031- 786 2873
0702- 76 75 66
karinw@gvc.gu.se