Första ödlegenomet kartlagt

Den gröna anoliödlan (Anolis carolinensis) lever i sydöstra USA och är bara en av många typer av anoliödlor. När anoliödlorna har spritt sig från Sydamerika, till Karibiska öarna och sedan vidare till Nordamerika har de hela tiden spritt sig och ockuperat alla tillgängliga ekologiska nischer på marken och i träden. I Karibien och i Syd-, Central- och Nordamerika har över 400 arter hittats. Arvsmassans karaktär ger nu en möjlig förklaring till varför de varit så anpassningsbara.  

— Det visar sig att anoliödlor bär på mycket repetitivt, ”hoppande” DNA (så kallat skräp- DNA). Även om majoriteten av repetitivt DNA inte fyller en funktion, kan det ge upphov till nya funktioner då det hoppar runt i arvsmassan och därmed kanske ligga bakom ödlans snabba anpassning till nya miljöer, berättar Kerstin Lindblad- Toh, professor vid institutionen för medicinsk biokemi och mikrobiologi, Uppsala universitet, och huvudförfattare till studien.  

Lite liknar ödlorna Darwins finkar, men då ödlor inte kan flyga skiljer sig deras sätt att sprida sig från fåglarnas. Genom att kartlägga och jämföra vissa bitar av arvsmassan hos 90 anoliarter kunde forskarna visa att de stora öarna i Karibien koloniserats och sedan har utvecklingen och anpassningen skett oberoende inom varje ö.

— På grund av den parallella utvecklingen på flera ögrupper är anoliödlorna utmärkta modeller för att studera evolution och anpassning. Vi vet mycket om deras biologi och beteende, men den genetiska informationen har vi inte haft tidigare, säger Kerstin Lindblad-Toh.

I studien jämfördes även ödlans arvsmassa med fåglars och däggdjurs arvsmassa, vilket kan ge viktig information om hur olika typer av ryggradsdjur utvecklats och etablerat sina karaktärsdrag.

— Vi hittar ovanligt många gener kopplade till färgseende hos anoliödlan, säger Kerstin Lindblad- Toh. Det har sannolikt att göra med att olika ödlearter känns igen på färgen på sin dulap, en säck vid strupen som används för att signalera till andra ödlor.

Forskarna kunde också konstatera att gener som finns i reptilernas ägg förändrats extra snabbt.  Andra speciella egenskaper hos anoliödlans arvsmassa är ett antal mycket små mikrokromosomer. Mikrokromosomer finns också hos fåglar, där de är mycket komprimerade och rika på gener. Hos anoliödlorna är mikrokromosomerna ganska lika de vanliga kromosomerna, men mycket mindre. En av anoliödlans mikrokromosomer visade sig också innehålla en könskromosom, X. Hos däggdjur har honan två lika kromosomer (XX) och hanen två olika kromosomer (XY). Hos fåglar är det hanen som har två lika kromosomer (ZZ) och honan två olika kromosomer (ZW), medan ödlor har olika typer av könsbestämning, både ett genetisk (XY och ZW), men också ett temperaturberoende system – det vill säga temperaturen avgör könet.

— Eftersom ödlans X-kromosom uppstått så sent i evolutionen tror vi att den kan lära oss om hur nya könskromosomer uppstår, säger Kerstin Lindblad- Toh.

För mer information, kontakta: Professor Kerstin Lindblad-Toh, Director för SciLifeLab Uppsala, Uppsala universitet, +46 471 43 86, kerstin.lindblad-toh@imbim.uu.se