Romandialog språkligt annorlunda än verklig konversation
I romaner spelar dialogen en viktig roll – den levandegör karaktärerna och för handlingen framåt. För att vara trovärdig måste dialogen kännas äkta, även om den kan vara tillrättalagd för att bli läsvänlig. Nu visar en ny avhandling från Göteborgs universitet att kravet på att skönlitteratur ska fånga läsarens intresse också kan påverka användningen av språkliga konstruktioner i dialogen.
Karin Axelsson har studerat så kallade påhängsfrågor i engelsk romandialog och jämfört med verklig konversation. Hon drar slutsatsen att bruket av påhängsfrågor påverkas av att problem, konflikter och konfrontationer är i fokus i romaner medan trivialt vardagsprat verkar undvikas.
Engelska påhängsfrågor består oftast av ett påstående följt av ett frågande påhäng, som i It’s interesting, isn’t it? och You can’t afford that, can you? Dessa är oerhört vanliga när britter samtalar i verkliga livet och tacksamma att studera eftersom de kan variera mycket till både form och funktion. Karin Axelsson har analyserat över 2 500 påhängsfrågor till sin form och över 600 av dessa även till sin funktion. Materialet har hämtats ur en stor språkdatabas, en så kallad korpus, med både texter och transkriberat tal.
Avhandlingen visar att påhängsfrågor är betydligt färre i romandialog jämfört med verklig konversation.
– Dessutom ser de annorlunda ut än i verklig konversation, till exempel är you vanligast i påhäng i romandialog men it i verklig konversation, säger Karin Axelsson.
För att förstå bakgrunden till dessa skillnader har hon utarbetat och applicerat en modell för kategorisering av funktionen hos påhängsfrågor. En viktig åtskillnad i funktionsmodellen görs mellan påhängsfrågor som är verkliga frågor och påhängsfrågor som är retoriska. Traditionellt beskrivs påhängsfrågor ofta som bekräftelsesökande.
– Därför är det överraskande att retoriska påhängsfrågor klart dominerar i mitt material, både i romandialog och i verklig konversation, poängterar Karin Axelsson.
Bland de retoriska påhängsfrågorna finns tydliga skillnader mellan romandialog och verklig konversation: en klar majoritet i romandialogen är adressatorienterade, det vill säga de berör adressaten, medan de klart flesta retoriska påhängsfrågorna i verklig konversation istället är talarcentrerade, med andra ord presenterar de vad talaren tycker.
Adressatorienterade påhängsfrågor i romandialog utmanar ofta adressaten, vilket Karin Axelsson relaterar till skildringen av problem, konflikter och konfrontationer i skönlitteratur. En annan av hennes slutsatser är att talarcentrerade påhängsfrågor, som ofta tar upp triviala ämnen i verklig konversation, används mer sällan i romandialog därför att de ofta inte för handlingen framåt.
Bland de påhängsfrågor där talaren vill ha ett svar har Karin Axelsson också hittat tydliga skillnader. I verklig konversation dominerar osäkerhet bakom sådana påhängsfrågor, medan det i romandialog även finns en hel del konfrontativa påhängsfrågor där talaren är rätt säker på sin sak och mer eller mindre kräver att adressaten bekräftar påståendet.
Påhängsfrågor kan också bestå av en uppmaning med frågande påhäng som i Come here, will you? Dessa är relativt ovanliga i verklig konversation, men används mer i romandialog, i synnerhet för befallningar, vilket även här kan bero på att romanförfattare fokuserar på problem, konflikter och konfrontationer.
– Jag pekar också på att det verkar vara mer ojämna maktrelationer mellan romanfigurer än mellan verkliga samtalspartners, säger Karin Axelsson.
Kontaktinformation
Mer information:
Karin Axelsson, telefon: 070-520 18 77, e-post: karin.axelsson@eng.gu.se
Avhandlingens titel: Tag questions in fiction dialogue
Tid och plats för disputation: fredagen den 13 maj 2011 kl. 13.00, Lilla hörsalen, Humanisten, Renströmsgatan 6
Fakultetsopponent: Professor emerita Gunnel Tottie, Zürich
Avhandlingen kan beställas av författaren.
Den finns även digitalt publicerad på: http://hdl.handle.net/2077/24047
