Ny implantatmetod ökar hoppet för svårbehandlad patientgrupp
Patienter som helt eller delvis saknar käkben och mjukvävnad, och som är i behov av implantat löper en ökad risk att operationen misslyckas. Det beror på att det inte finns tillräckligt med mjukvävnad för att täcka ett bentransplantat inför framtida implantatbehandling. Peter Abrahamsson, specialist i käkkirurgi vid Regionsjukhuset i Halmstad, har utvecklat en ny operationsmetod som ökar hoppet för dessa patienter.
– Den visar på en möjlig behandlingsväg för en grupp patienter som tidigare har varit svår att hjälpa, säger han. Fredagen den 15 april disputerar han på avhandlingen “Intra-Oral Soft Tissue Expansion and Volume Stability of Onlay Bone Grafts” vid Odontologiska fakulteten på Malmö högskola.
Implantat är i dag en vanlig behandlingsmetod och varje år får tiotusentals svenskar nya tänder. En stor majoritet av behandlingarna, upp till 98 procent, är framgångsrika, men för ett litet fåtal misslyckas operationen.
– Infektioner kan göra att implantaten inte läker in i käkbenet, säger Peter Abrahamsson.
En annan orsak till att operationen misslyckas kan vara att det inte finns tillräckligt med benvävnad i käken för implantatet att få fäste i. I dag används flera olika metoder för att tillföra käkben med varierat resultat. Peter Abrahamsson har utvecklat en ny metod som vänder sig till en liten, men svårbehandlad grupp av patienter.
– Min metod är lämplig att använda på patienter som saknar både ben- och mjukvävnad som gör det svårt få ett implantat att läka in.
Det handlar exempelvis om patienter som i samband med olyckor förlorat sitt käkben.
I djurförsök har Peter Abrahamsson och hans forskargrupp visat att en så kallad osmotisk vävnadsexpander ökar mängden mjukvävnad vilket förbättrar förutsättningarna för att bentransplantationen ska lyckas.
– Expandern liknar en uttorkad kontaktlins och när den kommer i kontakt med kroppsvätska sväller den.
I avhandlingen redovisas också resultatet av klinisk studie med tjugo patienter som delades in i två grupper. Den ena gruppen behandlades med den osmotiska vävnadsexpandern under två veckor. Efter det att expandern avlägsnats skapades benvävnad med hjälp av så kallat partikulerat ben, det vill säga mald benvävnad.
– Metoden ger oss möjlighet att använda en mindre mängd ben för att fylla ett större område än vad som vanligtvis används.
Den andra patientgruppen behandlades på traditionellt sätt och benet byggdes upp med hjälp av så kallade benblock. De båda grupperna behandlades i sex månader innan de fick sina implantat. Patienterna i de båda grupperna hade likvärdigt behandlingsresultat.
Metoden med osmotisk vävnadsexpander ökade mjukvävnadsvolymen och underlättade att täcka bentransplantat. Detta kan öka möjligheten till en framgångsrik behandling även för tidigare svårbehandlade patienter.
– Jag har visat att expandern fungerar och skapar mjukvävnad hos patienterna och det var huvudmålet för mina studier. Men det bildas inte mer ben jämfört med tidigare metoder, säger Peter Abrahamsson.
Disputation:
Intra-Oral Soft Tissue Expansion and Volume Stability of Onlay Bone Grafts – Peter Abrahamsson
Fredagen den 15 april klockan 09.15-12.00
Odontoligiska fakulteten vid Malmö högskola, Aulan(ingång Smedjegatan 16)
Kontaktinformation
Kontakt:
Peter Abrahamsson
Telefon: 0702-20 32 29
E-post: peter.abrahamsson
@regionhalland.se
