Tema

Papperslösa flyktingar inte lika osynliga längre

Papperslösa flyktingar – en grupp utan rättigheter eftersom de befinner sig olagligt i landet. Så skulle man kunna se det. Men är det så självklart att de inte ska ha rätt att ta del av välfärden? Nej, menar Maja Sager genusvetare vid Lunds universitet som disputerar om utvisningshotade asylsökande som har gått under jorden.

I sin avhandling diskuterar Maja Sager hur avsaknaden av uppehållstillstånd och sociala rättigheter, i kombination med risken för utvisning, påverkar de asylsökandes livssituation på flera olika plan: på arbetsmarknaden, i familjelivet och i samhället. Den visar också hur de asylsökande själva, deras släkt och vänner och det civila samhället ständigt tänjer på  gränserna för att de papperslösa ska kunna aktivera sig politiskt och ta del av grundläggande mänskliga rättigheter som utbildning, sjukvård och arbete, trots att de inte är medborgare.

– Avhandlingen kan ses som ett tidsdokument över en grupp i Sverige som inte finns med i statistiken eller i den dominerande bilden av den svenska välfärdsstaten, säger Maja Sager.

Situationen för gömda flyktingar ser olika ut från land till land. I Spanien, exempelvis, är de papperslösa många fler än i Sverige och också en mer integrerad del av samhället. De har rätt att gå i skolan, söka sjukvård och får även stöd av spanska fackföreningar.

Inte nödvändigtvis för att spanska myndigheter är mer generösa än de svenska, säger Maja Sager. Utan för att det i Spanien är mer uppenbart att de papperslösa behövs, som billig arbetskraft framför allt inom jordbruk och hushållsarbete.

Asylsökande som hotas av utvisning har givetvis svårt att organisera sig och arbeta för sina rättigheter. Maja Sager menar att deras möjligheter till kollektiv politisk handling ständigt undermineras, både praktiskt och symboliskt:

– Antingen avfärdas de som kriminella eftersom de tagit sig in i Europa på inofficiell väg eller så får de uppehållstillstånd av humanitära skäl och inte politiska, säger Maja Sager. På så sätt undviks prejudikat som skulle kunna innebära att fler flyktingar från samma grupp eller geografiska område också får uppehållstillstånd. Resultatet blir en avpolitisering av de papperslösas röster.

Men trots svårigheter att organisera sig som grupp har de papperslösas synlighet som invånare i Sverige förbättrats något. Idag har de möjlighet att söka sjukvård och organisera sig fackligt i Syndikalisterna och även få en del stöd av några LO-förbund. I Socialstyrelsens regelbundet återkommande Social Rapport kan man se att de papperslösa inte är lika osynliga längre; I början av 2000-talet nämndes gruppen inte med ett ord. I 2010 års upplaga ägnas ett eget kapitel åt papperslösa som social kategori.

Men synligheten har inte automatiskt inneburit att papperslösas rättigheter värnas mer. Parallellt med ökade krav på rättigheter till välfärd finns det en hårdnande ton som målar upp bristen på rättigheter som något självklart och till och med som ett avskräckande instrument för kontrollen av migration.

Kontaktinformation
Maja Sager disputerade den 25 februari med avhandlingen Everyday Clandestinity: Experiences on the Margins of Citizenship and Migration Policies

Hon nås på telefonnummer 0739-43 08 58, maja.sager@genus.lu.se

Papperslösa flyktingar inte lika osynliga längre

 lästid ~ 2 min