Förändringar i solaktivitet påverkar klimatet lokalt

Raimund Muscheler är forskare vid Institutionen för geo- och ekosystemvetenskaper, Lunds universitet. Tillsammans med sina kollegor beskriver han i det senaste numret av tidskriften Science hur solens aktivitet samvarierat med ytvattentemperaturen i de tropiska delarna av östra Stilla Havet för 7 000 till 11 000 år sedan (tidiga Holocen). Tvärtemot vad man intuitivt skulle tro så hade hög solaktivitet en avkylande effekt i denna region.

– Det är kanske ett liknande fenomen vi ser här idag, säger Raimund Muscheler. Förra årets kalla vinter i Sverige kan ju intuitivt tyckas motbevisa den globala uppvärmningen. Men samtidigt var vintern på Grönland rekordvarm. Både fenomen sammanfaller med en låg solaktivitet och troligtvis påverkar solens aktivitet de lokala klimatvariationerna.

Att solens aktivitet skulle ha påverkat jordens klimat över tusentals till miljontals år är något som idag debatteras mycket.

– Nyckelprocesserna i hur denna påverkan skulle ske är fortfarande till stor del okända. Det är därför dagens globala klimatmodeller troligen inte får med den fulla effekten av solaktiviteten, säger Raimund Muscheler.

Genom att rekonstruera ytvattentemperatur utifrån inlagrade plankton i en sedimentborrkärna tagen ur havsbottnen utanför Baja de California Sur har forskarna nu fått fram nya fakta. Resultat tyder på att solaktiviteten påverkat havets ytvattentemperatur genom att förändra lokala cirkulationsprocesser i havet. Enligt tidigare studier är dagens ytvattentemperaturer i tropiska Stilla Havet kopplade till havsvattnets och atmosfärens cirkulation genom de regionala väderfenomenen El Niño och El Niña.

– Vi vet att El Niño medför ett varmare klimat medan El Niña medför ett kyligare klimat i den östra delen av tropiska Stilla Havet, säger Raimund Muscheler. Om vi antar att detta samband fanns redan under tidig Holocen innebär det att det kan finnas ett samband mellan solaktivitet och El Niño/El Niña på långa tidskalor.

I sin forskning arbetar Raimund Muscheler med att rekonstruera tidigare förändringar i solaktivitet genom att studera hur kosmogena isotoper, av exempelvis beryllium-10 och kol-14, har lagrats in i såväl iskärnor som årsringar hos träd. Kosmogena isotoperna bildas i atmosfären som ett resultat av kosmisk strålning från rymden. Vid hög solaktivitet når en mindre mängd av den kosmiska strålningen atmosfären och därmed bildas – och inlagras – mindre mängd kosmogena isotoper.

– Detta är den bästa och mest pålitliga metod vi har för att rekonstruera solaktiviteten, säger Raimund Muscheler.

Text: Pia Romare

Kontaktinformation
För mer information, kontakta:
Raimund Muscheler, forskare i kvartärgeologi, Lunds universitet
Raimund.Muscheler@geol.lu.se, tel 046-2220454