Om peruanska kvinnors rätt till preventivmedel

Målet att garantera kvinnors tillgång till preventivmedel, akuta preventivmedel och säkra aborter kan tyckas enkelt. Men i Peru är lagstiftningen kring abort mycket restriktiv: abort är bara tillåtet när graviditeten hotar kvinnans liv eller hälsa. Kvinnorna möter dessutom enorma socioekonomiska och geografiska hinder för att få tillgång till dessa tjänster och är diskriminerade på grund av sitt kön, klass och etnicitet. Motståndet är också stort från den katolska kyrkan och dess allierade som inte vill göra dessa tjänster tillgängliga.

I avhandlingen beskrivs hur organisationer och enskilda människor i regionerna Arequipa och Cuzco bidragit till kvinnorörelsens kamp för rätten till preventivmedel sedan 1980-talet. Till en början undervisade de låginkomsttagare, kvinnogrupper och regeringens vårdpersonal om preventivmedel, fertilitet och kroppen. I mitten av 1990-talet startades kampanjer i syfte att påverka regeringens politik, eftersom man ansåg att kvinnor saknade rättslig skydd och det saknades direktiv för att stötta nya metoder. Under 2001 inledde Peru en decentraliseringsprocess, viket ledde till att regionala regeringar som fick den lagstiftande och verkställande makten utsågs. Aktivisterna i de båda regionerna såg då ett behov av att samordna och utveckla gemensamma strategier för arbetet i form av ett nätverk, eftersom varken politiska partier eller andra organisationer inom ramen för den nya regionala politiken tog på sig den uppgiften.

Studien visar även hur nätverken arbetat med kampanjerna för att förverkliga sina mål. Bland annat har man har man satsat på att nå andra betydande aktörer än bara de statliga beslutsfattarna, exempelvis kvinnogrupper, hälsovårdsföreningar och den katolska kyrkans ledare, för att kunna bedriva opinionsbildning och interagera med myndigheter. En strategi har också varit att rama in sina feministiska ideal på ett rimligt sätt, till exempel genom att lyfta fram kvinnors mänskliga rättigheter, hälsa och rättvisa i samhället snarare än kvinnors rätt att bestämma över sin kropp och sexuella frihet. Budskapet i kampanjerna har ofta spelat på känslor, såsom kvinnors ilska, stolthet och solidaritet, och har framställts på olika sätt beroende på vilken aktör man vänt sig till och vilken förkunskap dessa mottagare har.

– Det är viktigt att skapa förtroende och bygga upp en god relation till de olika samhällsaktörerna. Därför vill man inte väcka anstöt i sina kampanjer utan på ett informativt sätt visa på kvinnans situation, berättar Ann-Britt Coe.

Kontaktinformation
För mer information, kontakta:
Anna-Britt Coe
Sociologiska institutionen, Umeå universitet
Telefon: 0705 23 20 35, 090-786 78 26
E-mail: anna-britt.coe@soc.umu.se