Dikten växer fram som ett mögel ur August Strindbergs hjärna
August Strindbergs verk genomsyras av oförklarliga infall som forskare försöker hitta underliggande betydelser för. Detta trots att de är väl medvetna om författarens impulsiva arbetssätt hävdar litteraturforskaren Erik van Ooijen vid Örebro universitet.– I sin strävan att få allt att gå ihop tar man till oerhört långsökta tolkningar. Ingen läsare skulle göra den kopplingen som forskare ibland föreslår.
– August Strindberg själv beskrev ofta hur han drabbades av ett slags feber, när han skrev. Trots att han kunde sträva efter att följa en plan flödade inte sällan orden bortom hans kontroll. Men forskare övertolkar Strindbergs nycker i jakten på underliggande betydelser i stället för att inse att den ryckiga rörligheten är verket.
Erik van Ooijen hävdar att forskare ser det som ett vetenskapligt resultat att kunna beskriva verket som en enhetlig helhet i stället för att ta hänsyn till att August Strindberg ibland inte använder inslag för dess symboliska mening utan för att de skapar en särskild rytm eller stämning.
– Spekulativa tolkningar har fått stå oemotsagda och därmed kunnat upprepas av samma forskare i årtionden. Det är lite oroande ur vetenskaplig synpunkt att direkta felaktigheter inte kommenteras av senare forskare.
– August Strindberg sade själv att dikten växer fram som ett mögel ur författarens hjärna. Det kan låta negativt, men man kan också se det som något positivt som växer fram när man inte lägger märke till det. Det har vitalitet.
Erik van Ooijens forskning visar hur det mirakulösa föds ur det oförutsägbara hos August Strindberg. Författaren kastar in tankar, ändrar karaktärer och byter riktning utan förklaring. Det ger hans dramatik ett nyckfullt liv och rörelse.
– Därför ska inte allt tolkas som om det har en särskild betydelse utifrån en bestämd plan utan det ska ges utrymme för händelser som utvecklas enligt nyckfulla mönster.
Örebroforskaren bejakar nyckfullheten och slumpen i sina tolkningar av August Strindbergs kammarspel. I sin doktorsavhandling försöker han beskriva principer för skapande och konstnärlig sammansättning bortom det planmässiga eller formfulländade. Verken betraktas i termer av rörelser, intensitet och hastigheter.
– För August Strindberg är universum i sig både det Oändliga Sammanhanget men också den Stora Oredan. I ett sådant universum bär inte allt på bestämda betydelser. Allting utvecklas enligt August Strindberg i ett nät som en oändlig serie ”likgiltiga förändringar”, fram och tillbaka, enligt oförutsägbara principer. Jag har denna syn på universum i åtanke när jag tolkar hans litteratur.
Kontaktinformation
För mer information kontakta: Erik van Ooijen mobil 073-7590715, erik.van-ooijen@oru.se
