Artikel från Lunds universitet

Den här artikeln bygger på ett pressmeddelande. Läs om hur redaktionen jobbar.

7 december 2009

Ny teknik ska göra soptippar klimatsmartare

Soptippar står för 10 – 20 procent av det mänskliga utsläppet av metan. Bara i Sverige läcker tipparna ca 0,3 miljoner ton metan varje år. Men bara hälften tas omhand medan resten försvinner ut i atmosfären. Nu har en forskargrupp med lovande resultat testat en ny metod för att bättre spåra, fånga upp och återanvända denna kraftiga växthusgas samt även för att hitta annat farligt avfall i nya och gamla deponier. Just nu fram till 11 december pågår fältmätningar i en återvinningsanläggning i Helsingborg.

Metoden kan också användas i samband med nybyggnationer. Eftersom soptippar, eller deponier, oftast placerats i stadens utkant, händer det inte sällan att växande kommuner vill bygga nya bostäder eller ny infrastruktur på gammal deponimark. Med metoden går det att avgöra om marken kan ge problem med att husen sätter sig eller om hälsofarlig gas riskerar tränga upp ur marken.

– Dessutom skulle deponier också kunna användas för gruvbrytning, eftersom flera är rika på värdefullt, metallrikt skrot. Men i de flesta fall har man väldigt dålig koll på vad som faktiskt ligger i tippen. Tanken är att det med våra metoder ska gå att lokalisera och karaktärisera vilken typ av material som finns i marken, berättar Torleif Dahlin, professor i Teknisk geologi vid Lunds Tekniska Högskola som tillsammans med byggkonsultbolaget Tyréns och NSR, Nordvästra Skånes renhållnings AB, är engagerade i projektet. Mätningarna görs inledningsvis vid NSR:s återvinningsanläggning i Helsingborg, men senare även på andra platser.

En orsak till att det är så svårt att ta hand om soptipparna är, enligt Torleif Dahlin, att avfallet varierar så mycket i innehåll och struktur. Detta leder till att växthusgaserna produceras i varierande mängd och på olika platser i deponin samt transporteras på ett oregelbundet sätt till markytan.

– Men med s k resistivitetsmätningar, som utgår från principen att olika material leder ström olika bra, kan man, i kombination med andra metoder, spåra deponigaser, klargör Virginie Leroux, forskare i teknisk geologi vid LTH. Virginie är ursprungligen från Frankrike, som jämte Sverige är ledande inom området. Intresset för tekniken är stort i hela Europa och i november förra året samlades exempelvis deltagare från 14 länder på Tyréns i Malmö för en workshop om hur man kan använda geofysiska metoder på deponier.

I våras testades den nyutvecklade metoden en första omgång på samma deponi i Helsingborg och på ytterligare två deponier i södra Sverige med lovande resultat. För att få en säkrare tolkning kommer de i Helsingborg också att mäta variationer i fukt och temperaturer samt ta gasprover.

Bara i Sverige finns knappt 200 aktiva deponier och flera tusen gamla soptippar. Aktiva deponier består i regel av restavfall, t ex mat, trä och växtdelar. När sådant här organiskt material i syrefattiga miljöer bryts ner bildas metan, en växthusgas som är 21 gånger kraftigare en koldioxid. Men om metanet istället samlas upp kan den istället användas för att producera el och värme. Överlag tas ungefär hälften av metanet omhand. Med resistivitetsmätningar är målet att nivån kan höjas avsevärt. Dessutom är målet att tekniken kan spåra föroreningar och därmed minska risken för att olika föroreningar läcker ut med lakvatten.

Forskningsprojektet ”MaLaGa – Mapping of Landfill structures and gas migration based on geophysical measurements” finansieras med tre miljoner kronor av Sven Tyréns stiftelse, Avfall Sverige, Svenskt Gastekniskt Center, Nordvästra Skånes Renhållningsverk och Lunds Tekniska Högskola.

För mer information, kontakta Torleif Dahlin, professor i Teknisk geologi, Lunds Tekniska Högskola, tel 046-222 96 58, e-post torleif.dahlin@tg.lth.se; Håkan Rosqvist, forskningschef NSR AB, tel 042-400 13 22, e-post hakan.rosqvist@nsr.se , Mats Svensson, geoteknikchef Tyréns AB tel 042-489 18 20, e-post mats.svensson@tyrens.se

Nyhetsbrev med aktuell forskning

Visste du att robotar som ser en i ögonen är lättare att snacka med? Missa ingen ny forskning, prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Jag vill prenumerera