Den traditionella staden som ideal
I planering och stadsbyggande har idén om den traditionella staden blivit ett starkt ideal. Där flanerar människor på gatorna med arbete, skola, dagis och affärer runt hörnet. – Men passar alla människors liv in här? Jag vill att man diskuterar hur stadsidealen återspeglar hur människor lever i dag, säger Moa Tunström, som har skrivit en doktorsavhandling i kulturgeografi vid Örebro universitet.
Moa Tunström har undersökt en nutida stadsbyggnadsdiskussion, och sökt efter konstruktioner av ideal och problembilder kopplade till staden och stadslivet.
Den traditionella staden beskrivs som ett ideal. Den är tät, har kvartersstruktur och har gärna affärer i bottenvåningarna på husen. Att bo, arbeta, handla och gå i skola där man bor framhålls som en bra lösning för miljö, ekonomi och hälsa.
Den moderna staden lyfts fram som en motsats till det traditionella idealet. Den får tjäna som en problembild. Problembilderna av den moderna staden signalerar att uppdelningen av funktioner ger dålig hälsa, dålig ekonomi, dålig miljö och negativa avstånd. Samtidigt bortser man i diskussionen om den traditionella staden från dess negativa aspekter, som trängsel, buller och social exkludering. Dessutom hamnar ytterområden och förorten i skymundan idag när man hela tiden tar utgångspunkt i innerstaden eller stadskärnan.
Moa Tunström menar att diskussionen skulle kunna vara mer nyanserad.
– Man måste kanske vända på begreppen och även se problemen i den traditionella staden och möjligheterna i den moderna staden. Jag hoppas att min avhandling tillför något genom att den lyfter fram centrala drag i en nutida stadsbyggnadsdiskussion och ifrågasätter ”för-givet-taganden” om den goda staden.
Istället för att se platser i våra städer som ”mer eller mindre stad” eller ”mer eller mindre stadsmässiga” och därmed också mer eller mindre värda, kan min granskning peka på dem som bitar i ett mångfacetterat stadslandskap där flera alternativa stadsideal kan komma till uttryck.
Kanske kan studien öka medvetenheten om vilka berättelser och bilder som förmedlas av staden, och att dessa berättelser och bilder inte är ”allas”. Moa Tunström ställer sig även frågan om det ens är möjligt för den moderna människan att leva inom ramen för den traditionella staden. Skapar man inte snarare ett ideal som det är svårt att leva upp till?
– Det tycks som att staden ”bevakas” idag. Det vaktas om den som en bestämd form och som något ”äkta”, traditionellt och ursprungligt. Den har förstörts under efterkrigstiden, och måste nu återskapas, få en renässans. Jag undrar om det här är ett uttryck för en rädsla inför omvälvande samhällsförändringar i en tid av globalisering och upplösning. Den gamla, traditionella staden står kanske då för någon slags trygghet.
Moa Tunström disputerar på avhandlingen På spaning efter den goda staden – Om konstruktioner av ideal och problem i svensk stadsbyggnadsdiskussion 30 oktober 2009, 13.00 i Hörsal F, Forumhuset, Örebro universitet.
Kontaktinformation
För mer information kontakta Moa Tunström: 073-6507019, moa.tunstrom@abe.kth.se
