EU måste dela ut färre utsläppsrätter och sluta dela ut dem gratis
EU:s utsläppshandel har satt ett pris på något som förut var gratis – rätten att smutsa ner atmosfären. Men priserna är låga, utdelningen sker gratis, och av försiktighet och rädsla för att skada industrin har EU delat ut ett mycket stort antal utsläppsrätter. “Gratis utdelning skapar fel förväntning hos företag: ”Om vi släpper ut mycket idag får vi många utsläppsrätter imorgon.” Helt på tvärs mot tanken att stimulera utsläppsminskningar”. Det säger forskaren Markus Wråke.
Markus Wråke är forskare vid IVL, Svenska Miljöinstitutet, och synar i sin doktorsavhandling den europeiska energi- och klimatpolitiken, särskilt handeln med utsläppsrätter. Han upplever att EU-kommissionen och den svenska regeringen tog relativt stort intryck av den akademiska diskussionen kring utsläppshandeln när förslaget till förändringar som ska gälla från 2013 togs fram.
– Att sedan förhandlingarna mellan medlemsländerna och EU-parlamentet resulterade i ett något urvattnat beslut var tråkigt. Ändå känns det som att min forskning bidrar till att göra systemet bättre. Värre är att jag och andra forskare tidigt visade på brister i handelssystemet, redan 2004. Ändå dröjer det ända till 2013 innan något på allvar förändras.
Markus Wråke menar EU:s utsläppshandel har stor potential och skulle kunna spela en nyckelroll för att minska Europas utsläpp av växthusgaser. Med ett korrekt utformat handelssystem kan EU nå de mål man sätter upp, till en så låg kostnad för samhället som möjligt.
Men i viktiga avseenden ger dagens system och regler helt motsatta incitament till vad som är tänkt. Eftersom tilldelningen av utsläppsrätter har varit gratis och baserats på historiska utsläpp har man skapat förväntningar om att höga utsläpp idag kan belönas imorgon. Därigenom har man sannolikt motverkat och fördröjt investeringar i klimateffektiv teknik, som skulle ha skett om utsläppsrätterna istället hade auktionerats ut. Ett annat exempel är att i flera länder, bland andra Tyskland och Danmark, har en investering i kolbaserad elproduktion berättigat till fler utsläppsrätter än en investering i biobränslebaserad elproduktion.
– De viktigaste förändringarna av systemet vore för det första att minska antalet utsläppsrätter på marknaden. Utsläppens totala storlek bestäms ju av hur många utsläppsrätter som delas ut eller säljs från EU till företagen. Utsläppen blir precis lika många som antalet utsläppsrätter. För det andra krävs att man kraftigt ökar andelen utsläppsrätter som säljs till företagen, istället för att de delas ut gratis som idag.
De förändringar som är föreslagna att träda i kraft år 2013 innebär enligt Wråke viktiga steg i rätt riktning. Antalet utsläppsrätter minskar något jämfört med idag, närmare bestämt 1,74 procent per år med start 2013, jämför med medeltalet under perioden 2008-2012. En annan förändring är att ungefär hälften av utsläppsrätterna kommer att säljas på auktion istället för att delas ut gratis. Idag säljs bara 4 procent av utsläppsrätterna. Men viktiga frågetecken återstår:
– Vem ska få de 50 procent av utsläppsrätterna som ska delas ut gratis? På vilka grunder ska man bestämma antalet som varje företag ska få? EU har ställt upp utvärderingskriterier, men de är så luddiga att de har öppnat för ett intensivt lobbyarbete från industrin. Hur auktionerna ska genomföras rent praktiskt är inte heller bestämt, konstaterar Markus Wråke.
Fakta: Handel med utsläppsrätter
Grundprincipen för EU:s handel med utsläppsrätter är att EU bestämmer hur stora koldioxidutsläpp som totalt kan tillåtas från industrin varje år. Däremot lägger sig EU inte i vem som gör dessa utsläpp. Istället låter man företagen sinsemellan köpa och sälja rätten att släppa ut koldioxid. För varje utsläpp måste företaget ha en ”utsläppsrätt”, därav namnet handel med utsläppsrätter.
Priset för en utsläppsrätt är ungefär 150 kronor per ton koldioxid. Det är mindre än en femtedel av den svenska skatten på koldioxid. EU bestämmer också hur stort antal utsläppsrätter som marknaden ska ha tillgång till. Idag är det drygt 2 miljarder. Utdelningen av utsläppsrätterna som EU skapat sker gratis till alla företag som har släppt ut koldioxid gratis.
Idén med utsläppshandel är att nå ett givet miljömål så billigt som möjligt. När företag får handla med rätten att släppa ut koldioxid kommer de företag som har höga kostnader för att minska sina utsläpp att istället köpa utsläppsrätter av företag som har billigare åtgärder.
Om man istället för utsläppshandel skulle tvinga alla företag att minska sina utsläpp lika mycket skulle det för vissa företag bli jättedyrt medan det för andra knappt skulle kosta något alls. Den totala kostnaden för samhället skulle bli högre än om man hade utsläppshandel.
Markus Wråkes avhandling är den första i en ny avhandlingsserie vid Institutionen för nationalekonomi med statistik: Studies in Environmental Management and Economics. Denna nya avhandlingsserie är tvärvetenskaplig och fokuserar på miljö- och naturresursfrågor.
Tid och plats för disputationen: Tisd 22 sept kl 10-12, sal C 33, GU, Handelshögskolan, Vasag 1
Avhandlingens titel: ”European Energy Policy in Transition: Critical Aspects of Emissions Trading”
Författare: Markus Wråke
Kontaktinformation
För ytterligare information kontakta: Markus Wråke 08 598 563 21, markus.wrake@ivl.se
Handledare: Thomas Sterner, 031 786 13 77, thomas.sterner@economics.gu.se
och Åsa Löfgren, 031 786 41 63, asa.lofgren@economics.gu.se
