Tema

Hur personlig integritet blev politik

Den enskilde personens integritet i förhållande till den allt mer avancerade digitala tekniken har debatterats sedan 1960-talet. Sverige var tidigt ute med att lagstifta på området datateknik och personlig integritet. Men det var viktigare för politikerna att visa handlingskraft och legitimera sin politik på området än att i lagen formulera konkreta och tydliga rättigheter gällande integriteten, enligt en ny avhandling vid Göteborgs universitet.

När datalagen kom 1973 hade en intensiv tidningsdebatt kring integritetsfrågorna rasat i flera år.

– Min avhandling visar hur starkt påverkade lagstiftarna var av den offentliga debatten, säger Åsa Söderlind granskat debatten och de politiska besluten i sin avhandling i biblioteks- och informationsvetenskap. Hela diskussionen kom efterhand att helt fokuseras på den offentliga sektorns användning av stora datasystem med personuppgifter, trots att det även fanns andra integritetsproblem förknippade med datortekniken.

Den begynnande datoriseringen inom myndigheter och förvaltningar under 1960- och 70-talet sågs till en början som oproblematisk och positiv av de flesta. Tanken på att uppbyggandet av stora datoriserade system med mängder av personuppgifter också kunde uppfattas som ett hot mot enskildas personliga integritet väcktes på allvar först i samband med folk- och bostadsräkningen hösten 1970. Samtidigt hade en offentlig utredning fått i uppdrag att se över frågor kring offentlighet och sekretess inom både offentlig förvaltning och i privata företag.

– Från ett kritisk perspektiv kan man se hela den dåvarande datalagstiftningen som ett sätt för staten att legitimera sin egen omfattande användning av datateknik för register, planering och administration, menar Åsa Söderlind Men samtidigt fanns nog en genuin vilja att verkligen skapa ett skydd för den enskilda mot de offentliga myndigheternas potentiella maktutövning.

De som deltog i den dåtida debatten och arbetade med utredningen var helt eniga om att staten måste använda starka medel för att få kontroll över utvecklingen. Utifrån detta tillkom den första datalagstiftningen, som byggde på en allmän tvingande licens för upprättande av dataregister.

– I dag ter sig denna lösning totalt orealistisk och närmast naiv. Men vid denna tidpunkt tänkte man sig att det gick att kontrollera och överblicka alla dataregister i landet, bara man hade tillräckliga resurser.

Ytterligare en slutsats i avhandlingen är att föreställningar om datatekniken som ”den stora centraldatorn” starkt bidrog till problemen när det gällde både utformning och tillämpning av lagstiftningen, detta eftersom den digitala tekniken spreds allt snabbare till olika verksamheter och också utvecklades mot allt mindre enheter.

Avhandlingens titel: Personlig integritet som informationspolitik – debatt och diskussion i samband med tillkomsten av Datalag (1973:289)
E-länk: http://hdl.handle.net/2320/1820

Fakultetsopponent: Dr Michael Kristiansson, Danmarks biblioteksskole

Tid och plats för disputation: Fredagen den 11 september 2009, kl. 13.15, Hörsal C204, Allégatan 1, Borås.

Avhandlingen kan beställas hos carina.walden@hb.se

Kontaktinformation
Avhandlingsförfattare:
Åsa Söderlind, 033-4354402(arb.),
e-post: asa.soderlind@hb.se

Hur personlig integritet blev politik

 lästid ~ 2 min