Tema

Att bo på sopberg – en anpassning till klimatförändringar

Nya bostadsområden växer upp på sopberg som en lyckad anpassning till cyklonorsakade översvämningar i Nicaragua. Den senaste sårbarhetsdiskussion lyfter fram tredje världens låglänta kuststäder som alltmer utsatta för kraftiga regn orsakade av tropiska cykloner. Men två nicaraguanska informellt byggda bostadsområden har blivit betydligt mindre sårbara inför översvämningar, visar en ny studie i geografi vid Stockholms universitet. Marginaliserade samhällen kan alltså vara mer kapabla att anpassa sig till extrema klimatförhållanden än vad som sägs i stora delar av klimatforskningen.

Under de senaste decennierna har nordatlantisk cyklonaktivitet generellt ökat på grund av stigande havsvattentemperaturer. Denna trend syns inte i nederbördsdata hämtade från Corinto, en liten hamnstad vid Nicaraguas Stillahavskust.

Studien tyder på att mer intensiva tropiska cykloner i Nordatlanten inte nödvändigtvis behöver leda till ökad cyklonpåverkan i låglandsområden på Stillahavskusten.

– Detta kan bero på att intensiva tropiska cykloner bildas i större utsträckning i de östra delarna av Nordatlanten. Därmed når de inte ända till Nicaraguas Stillahavskust. Corinto är en intressant plats för denna typ av studie då staden har varit kraftigt drabbad av tropiska cykloner framför allt under 1970- och 1980-talen, säger Johanna Jokinen, student vid Institutionen för naturgeografi och kvartärgeologi, Stockholms universitet och som försvarade sin mastersuppsats i geografi i dagarna.

Uppsatsen är det avslutande momentet inom det tvååriga mastersprogrammet: Globalisering, miljö och social förändring.

Studien jämför två bostadsområden byggda på tippningsplatser för sopor respektive sand i ett mangroveträsk. För 30-40 år sedan var dessa samhällen marginaliserade och de fattiga invånarnas provisoriska bostäder blev kontinuerligt översvämmade av högvatten och cyklonorsakade regn. Idag är situationen avsevärt bättre tack vare individuell och kollektiv anpassning.

– Alla intervjuade personer har höjt sina tomter ett par meter med hjälp av sand, stenar, och hushållssopor. Så småningom har de kunnat bygga ett bättre hus och invånarna drabbas därmed inte längre av de cyklonrelaterade kraftiga regnen som fortfarande drar in över regionen.

Det ena området har förvandlats till en urbaniserad medelklasstadsdel, tack vare externt stöd såsom kommunfinansierade projekt och hemskickade pengar från emigrerade familjemedlemmar. Det andra området är fortfarande marginaliserat men invånarna har mycket säkrare levnadsförhållanden idag jämfört med tidigare.

– Vissa familjer odlar den nya marken som har blivit upphöjd från mangroveträsket, säger Johanna Jokinen.

Studien visar därmed att fattiga samhällen kan vara kapabla att anpassa sig till extrema klimatförhållanden i större utsträckning än vad som påstås i den pågående klimatdiskussionen.

Kontaktinformation
För ytterligare information och bildmaterial kontakta:
Johanna Jokinen, Institutionen för naturgeografi och kvartärgeologi, Stockholms universitet, tfn 073-5503573, e-post jojo6843@student.su.se.

Att bo på sopberg – en anpassning till klimatförändringar

 lästid ~ 2 min