Sociala problem har reducerats till “barnets eget fel”
Det har skett en förskjutning i synen på barn i behov av särskilt stöd. “Avvikande beteende sågs tidigare i ett kollektivt socialt sammanhang. Idag tolkas det som ett individuellt medicinskt problem. Utagerande och stökighet har kommit att bli barnets eget fel”. Det säger Kristian Lutz.
Makten inom förskolan har över tiden förskjutits från pedagogerna till läkarna och habiliteringen, visar Kristian Lutz i sin avhandling “Kategoriseringar av barn i förskoleåldern – Styrning & administrativa processer”. I den har han studerat ansökningar om stöd för barn i förskoleåldern i behov av särskilt stöd i “en socialt utsatt stadsdel i en storstad i södra Sverige”. Därtill har han följt förändringarna i läroplaner och andra styrdokument från 1940-talet till idag och även gjort egna empiriska studier.
Idag råder en tidsanda där individen förväntas anpassa sig till samhället, till skillnad mot tidigare då strävan var den motsatta, tolkar Kristian Lutz. Som ett uttryck för den förändringen noterar han förskjutningen i det språkliga ordvalet
i två statliga utredningar från 1987 respektive 1995.
– Begreppet “familjer i kris” har där ersatts av “barn som far illa”. Sociala problem har reducerats till genetiska individuella problem. Aktörerna och omgivningen som är med och formar barnet görs diffusa och därmed mindre ansvariga. Och barnen blir ensamma problembärare.
Han ser kursändringen också som ett avståndstagande från tidigare rådande psykodynamiska förklaringsmodeller för avvikelser.
Kristian Lutz använder mycket akademiskt analytiska verktyg och begrepp när han dissekerar samhällets kategoriseringar av barn. Men hans teori bottnar i en självupplevd praktik. I sju år har han själv arbetat som förskollärare, i en stadsdel i Göteborg.
– Jag har också suttit och skrivit ansökningar för stöd till barn med särskilda behov. Och då sökt efter de rätta kodorden för att få loss pengar.
Pedagogerna, förskollärarna, är de som umgås mycket med barnen. Det är de som, enligt Kristian Lutz, kanske är de som har bäst förutsättningar att få en
helhetsbild av barnen och deras behov. Trots det tenderar deras inflytande över vart stödpengarna går minska över tiden – troligen för att yrket är så
kvinnodominerat, misstänker han. Istället är det idag alltmer andra faktorer som styr.
Dels är det andra professioner med hög status, som psykiatriker, psykologer, logopeder, med flera, vars diagnoser väger betydligt tyngre trots att de då bara träffat barnen vid något eller några enstaka tillfällen. Dels varierar definitionen av vad som är avvikande beteenden hos barn i takt med de ekonomiska konjunkturerna och hur socialt utsatt barnets bostadsområde är, menar Kristian
Lutz.
– Det som anses vara ett avvikande beteende i en stadsdel och vid ett läge i konjunkturcykeln anses vara normalt vid andra omständigheter.
Något som enligt Kristian Lutz visar att det är maktrelationer, inte faktiska behov hos utsatta barn, som styr fördelningen av resurser.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Kristian Lutz på
tel. 0736-20 08 87 alt. 0045 66 18 97 07.
E-post: kristian.lutz@mah.se
