Tema

Muslimsk aktivism i Azerbajdzjan: våldsamma wahhabis och radikala shiiter?

Utvecklingen av muslimsk aktivism i olika länder framhålls ofta som en del av ett ”globalt jihad”, men en ny avhandling i statsvetenskap vid Stockholms universitet visar snarare på den stora betydelse den nationella situationen har för mobiliseringsprocessen.

Enligt avhandlingen, som fokuserar på mobiliseringen av två muslimska samfund i den före detta sovjetrepubliken Azerbajdzjan, kan mobiliseringen i Azerbajdzjan förstås som ett resultat av en yngre generations önskan att bryta med sovjetiska institutionella strukturer och deras missnöje med samhällets utveckling efter självständigheten.

Azerbajdzjan har ofta beskrivits som ett land där religionen har minimalt inflytande på samhället. I ljuset av detta ter det sig intressant att de azerbajdzjanska myndigheterna i slutet av 1990-talet upplevde att de konfronterades med en ny typ av motstånd som var just muslimskt till sin karaktär.

I den azerbajdzjanska kontexten gjorde arvet efter det ateistiska Sovjetunionen det svårt för myndigheterna i landet att hitta ett bra sätt att förhålla sig till religion efter självständigheten. Samtidigt som Islam framhölls som en viktig del av den nya statens nationella och kulturella profil var det otänkbart att låta religionen få något som helst politiskt inflytande.

– Genom att återinföra strikt statlig kontroll av religionsutövare och religiösa organisationer hoppades ledarna i den nu självständiga republiken liksom sina sovjetiska föregångare neutralisera religionens oppositionella potential och undvika utvecklingen i grannlandet Iran. Vissa muslimska grupper som ifrågasatte de ”nygamla” religiösa strukturerna klassades som oppositionella och motarbetades aktivt av staten på olika sätt, berättar Sofie Bedford.

Studien inriktar sig på två sådana muslimska grupper, knutna till två moskéer i Baku – sunnimuslimska Abu Bakr moskén och shiamuslimska Juma. Medan andra moskéer har få eller inga besökare kommer mellan 1000-7000 personer dit för fredagsbön, majoriteten av dem mellan 20 och 35 år gamla. I författarens intervjuer med imamer och troende framhölls att de såg sitt samfund som ett alternativ till ”andra”, statskontrollerade moskéer där de menade att både ledare och besökare var ”okunniga, korrupta och gamla”.

En viktig del av det statliga förtrycket bestod av officiell negativ propaganda där Abu Bakr moskén beskrevs som ett ”näste för våldsamma wahhabis” och Juma samfundet som ”radikala shiiter som planerade en muslimsk revolution i landet ”. I stället för att sätta punkt för moskébesökarnas mobilisering tycks denna emellertid snarare ha bidragit till att stärka dessas gruppkänsla.

– Bland besökarna och många i den övriga befolkningen kom Juma och Abu Bakr att symbolisera en orädd, nyskapande och obunden Islam vilket gav förnyad popularitet och ett ökat antal besökare. Samtidigt är det viktigt att poängtera att även om det fanns många likheter mellan Juma och Abu Bakr samfundens mobiliseringsprocessen visar studien också på intressanta skillnader dem emellan, framförallt i deras interaktion med staten i mobiliseringens senare skeden, menar Sofie Bedford.

Avhandlingens titel: Islamic Activism in Azerbaijan: Repression and Mobilization in a Post-Soviet Context

Sofie Bedford disputerar i statsvetenskap vid Stockholms universitet, men avhandlingsarbetet har bedrivits på Södertörns högskola vid Baltic and East European Graduate School.

Disputationen äger rum den 27 februari klockan 13.00 i sal MA 636, Södertörns högskola. Avhandlingen kan laddas ner som pdf via http://www.diva-portal.org/su/theses/abstract.xsql?dbid=8429.

Kontaktinformation
Ytterligare information
Sofie Bedford kontaktas säkrast via e-post sofie_aurora@yahoo.se, eller mobiltelefon 070-3906463 t om 8/3, efter det +77012288450.

För bild, kontakta universitetets presstjänst, e-post press@su.se, tfn 08-164090.

Muslimsk aktivism i Azerbajdzjan: våldsamma wahhabis och radikala shiiter?

 lästid ~ 2 min