Tema

Utbränd: Duktig, men aldrig tillräckligt

Det är en växande grupp människor, de som ger allt och inte kan inse att det har blivit för mycket. De ger inte upp förrän de hindras av olika psykiska och fysiska sjukdomssymptom, det vill säga, när de gått in i den så kallade väggen. Gemensamt för dessa personer är att de sedan tidig ålder varit mycket prestationsinriktade och i vuxenlivet kan de i pressade situationer inte bedöma vad som är möjligt eller omöjligt att prestera. Det visar Britt W. Bragée i en avhandling som läggs fram inom kort vid Pedagogiska institutionen, Stockholm universitet, där hon studerat hur dessa personer försöker att förstå och förhålla sig till problematiska situationer, både mentalt och kroppsligt.

De vanligaste symptomen är utbrändhet, ångest och depression, det vill säga psykiska besvär vilka numer är den vanligaste orsaken till sjukskrivning enligt försäkringskassans statistik.

– Allt oftare är det högutbildade och högavlönade kvinnor – ”de duktiga flickorna” – i yngre åldrar som drabbas, säger Britt W. Bragée och fortsätter: Gemensamt för dem är att deras väg mot sjukdom startat redan i barndomen, bland annat genom att de inte upplever att de fått den bekräftelse från vuxenvärlden som är nödvändig för att känna att man duger som man är.

För att visa sin duglighet har dessa personer varit snälla, duktiga och lydiga i sin strävan att bli accepterade. De har ständigt kämpat för att anpassa sig till andras krav och i alla lägen försökt att göra sitt bästa för att bli den person de tror att andra vill att man ska vara.

– Men det beröm de duktiga flickorna har fått har de upplevt vara riktat till den person de framställt sig som, inte till den verkliga personen bakom fasaden. Berömmet har inte kunnat fylla det tomrum som upplevs och därför kvarstår känslan av att inte duga, trots goda resultat. Som en följd av det har man fortsatt att kämpa med att vara duktig, utan hänsyn till vad man orkar, ända till dess att kroppen reagerat och sagt stopp, säger Britt W. Bragée.

Britt W Bragée visar i sin avhandling hur förståelsen, det vill säga meningsskapandet, pågår samtidigt fysiskt och mentalt. Genom stressmätning framgår det, att när de intervjuade personerna beskriver intensifierade ansträngningar, visar detta sig på ett visst sätt i de kroppsliga reaktionerna. För de personer som i stället beskriver att hopplöshetskänslor dominerar, visar det sig kroppsligt på ett annat sätt.

– Det är vanligt att de som drabbas inte har förstått sambandet mellan utmaningen i den svåra situationen och de egna kroppsliga och psykiska reaktionerna. De förstår inte hur de ska tolkas och inte heller vad de ska göra för att komma till rätta med dem, säger Britt W. Bragée.

De sjukdomssymtom personerna får beror på de olösliga svårigheter som de befinner sig i, och är kroppens ”försök” att skapa en form av balans, även om de inte inser det. T ex. kan en person bli deprimerad och få svår värk i ryggen vid en konflikt med en chef, och en annan kan få hjärtproblem och panikattacker när en partner hotar med separation. Men kroppens ”försök” kan inte lösa problemen, det är nödvändigt med medveten mental aktivitet för detta. Konflikten med chefen kanske skulle kräva att man skaffar ett annat arbete och den hotande separationen att man söker utomstående hjälp.

När de personerna genomgått behandling och utvecklat sin förmåga att skapa en mening om situationen som inte längre styrs av bekträftelsebehov, visar mätning av stressnivån en avspändhet hos personerna.

– De olika kroppsreaktionerna visar hur meningsskapandet hos människan sker som en sammanflätning mellan kroppsliga och mentala aktiviteter, där den ena aldrig kan förstås utan den andra, säger Britt W. Bragée.

Avhandlingens namn: Kroppens mening. Studier i psykosomatiska lösningar.

Kontaktinformation
Ytterligare information
Britt W. Bragée, mobil 0704 152035, britt@bragee.se

För bild, kontakta universitetets presstjänst, tfn 08-16 40 90 eller e-post press@su.se

Utbränd: Duktig, men aldrig tillräckligt

 lästid ~ 3 min