Artikel från Lunds universitet

Den här artikeln bygger på ett pressmeddelande. Läs om hur redaktionen jobbar.

14 oktober 2008

Riskkapitalism som medicin mot ekonomisk kris

Affärsänglar, finns de? Jodå, men inte i lika stor utsträckning som den gängse uppfattningen antyder. I stället är den privata riskkapitalmarknaden i Sverige dominerad av personer som investerar mindre summor pengar – men som också bidrar med oerhört starkt engagemang i unga entreprenörsföretag. Inte minst i kristider är det viktigt att se värdet som investeringarna har för en stabilare ekonomi.

– Finanskrisen är ett utmärkt exempel på att man måste bygga upp bestående värden i ekonomin eftersom den står på flera ben. Det görs uppåt 30 000 privata riskkapitalinvesteringar per år i Sverige.  Investeringarna är ofta baserade på djup kunskap om regioner, branscher och företag.  Kunskapen och det personliga engagemanget är mer värdeskapande än den vanliga börshandeln, säger företagsekonomen Sofia Avdeitchikova.

Hon har precis disputerat vid Ekonomihögskolan i Lund om informellt riskkapital, alltså ägarkapital som privatpersoner investerar i onoterade företag till vilka de inte har någon familjerelation.

Fältet är outforskat, bland annat därför att privata riskkapitalister är väldigt osynliga. Studien baseras på intervjuer med 400 svenska investerare, och visar medelsiffror för de senaste tio åren.

Avhandlingen slår hål på föreställningen att privata riskkapitalister är en grupp som domineras av så kallade affärsänglar, det vill säga personer som investerar privat, köper stora aktieposter och ofta driver företag genom styrelsearbete. Bara tio procent av investerarna är affärsänglar. Resten är individer som gör ett fåtal, mindre investeringar i sitt liv.

– Det är viktigt att titta på de här individerna i ett livscykelperspektiv. Ingen människa föds till affärsängel, utan det är något man blir, och det är intressant att se hur det går till.  

Affärsänglarna investerar en halv miljon och uppåt i exempelvis unga, entreprenörsföretag, medan mindre investerare satsar allt från några tusenlappar till 100 000 kronor.

En del småinvesterare kallas ”lottoinvesterare”, för de har varken mycket pengar eller kunskap, utan satsar en mindre summa och återvänder två-tre år senare för att se om det blev någon utdelning.

Samtidigt är många mindre investerare riktiga ”småänglar”, med ett mycket stort personligt engagemang i företagen, de förmedlar viktiga kontakter och kämpar för företaget. Investeringarna är därför värda mer än summan pengar de skjuter till. Ofta är dessa aktiva investerare företagare med gott affärssinne och entreprenörsanda, och var femte är kvinna.

– De har i många fall mer kompetens att göra investeringar än regionala strukturfonder, och man borde använda deras kunskap för att göra rätt investeringar, exempelvis genom samarbeten där statliga aktörer och privatpersoner investerar 50 procent vardera.

Föreställningen är att privat riskkapital är jämnt fördelat över landet, men i praktiken går 95 procent av investeringarna till storstäder eller universitetsstäder.

I Sverige är tillgången till privat riskkapital också jämförelsevis knapp. För att stötta företagens kapitalförsörjning, vilken är viktig för den ekonomiska utvecklingen, skulle skatteincitament och bättre information om investeringsmöjligheter kunna vara en väg.

– Det är åtgärder som fungerat i länder med mer utvecklad riskkapitalmarknad, som Storbritannien och USA. Samtidigt är det alltid svårt att överföra policyåtgärder från andra länder, utan de måste anpassas till den lokala kontexten, säger forskaren.

Vad gäller investeringar i mer perifera områden, vilka skulle behöva öka för en jämnare ekonomisk utveckling, är uppfattningen ofta att de kommer från lokala investerare. Men Sofia Avdeitchikova kom fram till att 80 procent av investeringarna görs utanför närmiljön.

– Det väcker frågor om hur investerarna får information om objekten och hur kontakterna går till. Det visar sig att investerarna i de här fallen resonerar om avstånd på annorlunda sätt. Tidigare erfarenhet av en bransch är viktigare än att den är nära geografiskt. Man investerar hos människor i det egna nätverket, och det är lättare att investera i en ort som har liknande branschstruktur, storlek, värderingar och traditioner som den egna.

Sofia Avdeitchikova försvarade sin avhandling ”Close-ups from afar: the nature of the informal venture capital market in a spatial context” den 10 oktober vid Företagsekonomiska institutionen, Ekonomihögskolan, Lunds universitet.

Kontaktinformation
Kontakta Sofia Avdeitchikova på 0730-55 00 16 eller sofia.avdeitchikova@fek.lu.se

Nyhetsbrev med aktuell forskning

Visste du att robotar som ser en i ögonen är lättare att snacka med? Missa ingen ny forskning, prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Jag vill prenumerera