Artikel från Stockholms universitet
27 maj 2008

Nya sätt att mäta havsströmmarna i Östersjön

Vattnets väg genom Östersjöns vinklar och vrår är trots stora havsforskningsinsatser under det senaste århundradet något av ett mysterium. En bidragande orsak till detta är bristen på fortlöpande mätningar av havsströmmarna. I en ny avhandling i atmosfärvetenskap och oceanografi vid Stockholms universitet undersöks strömmarna genom att analysera resultat från konventionell mätteknik och nya observationsmetoder tillsammans med prognoser från datormodeller. Mätningarna bidrar till ökade kunskaper om Östersjöns tillstånd.

Genom att använda resultat från bland annat vattenståndsmätare och geoelektriska sensorer, tillsammans med hastighetsfält från datormodeller har Jenny Nilsson i sin avhandling vid Meteorologiska institutionen, Stockholms universitet, kunnat uppskatta havscirkulationen i Östersjön. I det aktuella fallet är observationssystemet baserat på en telekommunikationskabel mellan Västervik och Visby, lokaliserat i hjärtat av Östersjön. Jämfört med andra mätsystem i området är detta enligt Jenny Nilsson klart överlägset med sin räckvidd, höga tidsupplösning och låga driftskostnader. I en av studierna i avhandlingen undersöks vindens inflytande på havsströmmarna i Östersjön.

– Resultaten visade att på vintern orsakar de kraftiga vindarna en storskalig “skvalpande” rörelse över hela Östersjön. Det torde inte råda tvivel om att dessa nya geoelektriska observationer kommer att vara en viktig informationskälla om tillståndet i Östersjön, nu och i framtiden, säger Jenny Nilsson.

Traditionella metoder (som till exempel mätbojar) för att mäta havsströmmar har många begränsningar för Östersjön och den typen av innanhav, dels eftersom Östersjön är kraftigt trafikerat men även på grund av det aktiva fisket. Risken är stor att utplacerade mätsystem fastnar i trålar och försvinner. Andra metoder för att undersöka havscirkulationen baseras på direkta fartygsmätningar. Dessa är dock både ekonomiskt och tidsmässigt kostsamma och ger endast tids- och rumsbegränsade uppskattningar av havets tillstånd. Sedan 1950-talet har en alternativ teknik utvecklats för att uppskatta oceanernas vattentransport, och i början av 1980-talet rapporterades om lyckade mätförsök på Floridaströmmen utanför USA:s sydöstra kust. Tekniken är baserad på mätningar av de elektriska fält som uppkommer då havsvattnet rör sig genom jordens magnetfält; dessa observationsdata omvandlas sedan till volymtransport. Studier har visat att det till och med är möjligt att studera havsrörelser på väldigt långt avstånd, till exempel från rymden med hjälp av satellitmätningar.

– I min avhandling har vi dock hållit oss på jorden och tillämpat tekniken på vårt närmaste farvatten – Östersjön, säger Jenny Nilsson.

Avhandlingens titel: On methods for estimating oceanic flow
Avhandlingen kan laddas ner som pdf via http://www.diva-portal.org/su/theses/abstract.xsql?dbid=7343.

Kontaktinformation
Ytterligare information
Jenny Nilsson, Meteorologiska institutionen, Stockholms universitet, tfn 08-16 2413, 0733-563 562, e-post jennyn@misu.su.se

För bild, kontakta universitetets presstjänst, e-post press@su.se, tfn 08-164090.

Nyhetsbrev med aktuell forskning

Visste du att robotar som ser en i ögonen är lättare att snacka med? Missa ingen ny forskning, prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Jag vill prenumerera