Personal inom hemtjänsten måste hantera sexism, rasism och ojämlikhet
Omsorgsarbetare inom hemtjänsten har olika villkor beroende på hur personalgruppen är sammansatt. Vita svenska kvinnor utgör norm inom hemtjänstverksamheten och uppmärksammas inte för sin kompetens, medan män och människor med utomnordiskt utseende problematiseras. Att detta får effekter för personalens arbetsvillkor och yrkesroll visar en avhandling vid Socialantropologiska institutionen, Stockholms universitet. I avhandlingen har två hemtjänstgrupper studerats, en i Dalarna och en i Stockholm.
En vit svensk medelålders heterosexuell kvinna med bakgrund i arbetarklassen – sådan är schablonbilden av en person som arbetar inom hemtjänsten. Så har det också sett ut allt sedan 1950, då hemtjänsten startade sin verksamhet i Sverige. Men på senare år har hemtjänstpersonalen förändrats – dagens omsorgsarbetare har varierande ursprung, kön, klassbakgrund och ålder. De uppfyller inte längre sinnebilden för hur en omsorgsarbetare inom hemtjänsten förväntas vara. Vad händer när allt fler svenska män arbetar inom hemtjänsten? Vilken position får människor med utomnordisk bakgrund? Spelar det någon roll vem det är som arbetar med omsorg? I sin avhandling vid Stockholms universitet visar socialantropologen Renita Sörensdotter hur hemtjänstpersonalen brottas med olika problem beroende på hur grupperna är sammansatta.
Renita Sörensdotter har följt två hemtjänstgrupper för att studera och förstå deras inbördes relationer, arbetsvillkor och kunskapsprocesser. Den ena gruppen är relativt enhetlig och består av vita svenska kvinnor med arbetarklassbakgrund, boende i en liten bruksort i Dalarna där arbetsfördelningen i samhället är tydligt heteronormativ. Den andra gruppen arbetar i Stockholms innerstad och består av en blandning av människor, där kön, etnicitet, klasstillhörighet och utbildningsnivå varierar.
– I den enhetliga kvinnogruppen i bruksort skapas normer för hur en kvinna förväntas bete sig och uppträda. Det finns tydliga krav på ett gemensamt tyckande och tänkande. Detta är trivsamt för de flesta i gruppen, samtidigt kan det bli för snäva normer för den som inte passar in i gruppen, säger Renita Sörensotter.
Hemtjänstyrket är kodat som kvinnligt, därför upplevs det vara mer “naturligt” för kvinnor att arbeta inom hemtjänsten. Män får ett annat bemötande än kvinnor menar Renita Sörensotter.
– I den blandade gruppen i Stockholm är det högre i tak och mer utrymme för olikhet, samtidigt skiktas gruppen genom att vita svenska män får högre status än andra, medan män med utomnordisk bakgrund och mörk hudfärg problematiseras, berättar Renita Sörensdotter.
I sitt arbete råkar även personalen ut för rasism och sexism från vissa av de pensionärer de ger omsorg. Personalen står oftast ensamma i situationen och har sällan stöd från sin närmsta chef. I gruppen kan dock personalen stödja varandra och tillsammans utforma strategier för att hantera svåra situationer.
– Enhetschefer och andra inom hemtjänstorganisationen behöver mer kunskap om hur genus, etnicitet och klass påverkar arbetsvillkoren och ge personalen rimliga förutsättningar för att kunna hantera svåra situationer. Samtidigt behöver ledningen bli medveten om att jämställdhet och mångfald inte skapas per automatik bara för att en hemtjänstgrupp blir blandad. Det krävs medvetenhet om genusfrågor, så att cheferna ser till att ifrågasätta att män per automatik tilldelas högre status än kvinnor, säger Renita Sörensdotter.
I avhandlingen diskuteras hemtjänstgruppernas skillnader och likheter med särskilt fokus på yrkesval, jämställdhet, integration, gruppens inbördes kultur, kroppsliga möten och emotionellt arbete.
Avhandlingens namn: Omsorgsarbete i omvandling. Genus, klass och etnicitet inom hemtjänsten.
Ytterligare information:
Renita Sörensdotter, Centrum för genusstudier, Stockholms universitet, tfn 08-674 73 01, mobil 070-473 60 57, e-post: renita.sorensdotter@kvinfo.su.se
För bild, kontakta universitetets presstjänst, e-post press@su.se eller tfn 08-164090.
