Klarar sig havets barnkammare i en föränderlig värld?
Även "hållbara" aktivititer som kustnära småskaligt fiske och algodling påverkar de ytterst viktiga ekosystemen som tropiska sjögräsängar utgör. Människan kan till och med få systemen att gå i "baklås", vilket ställer högre krav på global kustzonsförvaltning. Det visar Johan Eklöf vid Systemekologiska institutionen, Stockholms universitet, i en ny avhandling.
Sjögräs är ängbildande blomväxter som återfinns i kustområden världen över. Samtidigt som de är viktiga genom att t ex producera syre och utgöra yngel- eller “barnkammare” för kommersiella fiskarter, är sjögräsens framtid hotad av övergödning, fiske och muddring.
I sin avhandling har Johan Eklöf studerat hur nyttjandet av naturresurser i östafrikanska kustsamhällen påverkar sjögräsängar. Den första fallstudien fokuserar på kustnära fiske, som bedrivs med enkla medel som kanoter och träfällor. Resultaten från 20 års fältdata och experiment gav en skrämmande bild över komplexiteten:
– Om du fiskar ut rovfiskarna leder detta på sikt till att de sjöborrar de äter ökar i antal, och börjar beta ner sjögräsen. Även om vissa sjögräsarters förmåga att hantera betningen bättre än andra till viss del bromsar förloppet, kan fisket i värsta fall leda till att sjögräsen blir helt nedbetade och försvinner, säger Johan Eklöf.
För att minska fisketrycket har man på flera platser på bl a den populära turistön Zanzibar introducerat algodling som en ny och alternativ inkomstkälla. Även om algerna inte kräver några gödningsmedel eller bekämpningsmedel, utgör algerna en främmande komponent i havsmiljön. Tillsammans med lokala kollegor odlade Johan själv alger för att undersöka eventuella miljöeffekter.
– Även om algodlingen miljömässigt sett är att föredra framför t ex intensivt fiske eller räkodling, så skuggar algerna ut sjögräsen och de försvinner. Eftersom sjögräsen i sig är så viktiga för andra organismer kan dessa sidoeffekter därför fortplanta sig genom näringsväven hela vägen upp till fiskefångster, säger han.
Just dessa indirekta effekter är något som han under slutfasen av sin doktorandperiod varit speciellt intresserad av. En syntes av egna och andras resultat visade att när sjögräs försvinner på grund av exempelvis övergödning kan de ersättas av andra organismer som alger, musslor och kräftdjur därför att de är bättre anpassade till de nya förutsättningarna.
– När nya arter blir funtionellt sett dominerande kan hela systemet så att säga gå i baklås: den naturliga återväxten av sjögräs blir i stort sett noll, och manuell transplantering av plantor från friska områden har små chanser att lyckas. Detta kan ge långsiktiga och rent av katastrofala förändringar i t ex fiskproduktion, säger Johan Eklöf.
Lösningen till problemen är, enligt författaren, lika komplex som systemen han studerat. Framförallt krävs det en helhetssyn som tar hänsyn till hur länkade sjögräsängar och det mänskliga samhället är, inte bara i Östafrika utan även här hemma i Sverige.
För att kunna nyttja de viktiga resurserna på ett hållbart sätt krävs bl a teknologiska förbättringar av algodlings- och fiskemetoder, lagligt skydd av särskilt viktiga habitat eller arter, miljöövervakningsmetoder som signalerar förändring i nyckelprocesser innan sjägräs försvinner, samt att man ser över och reglerar de socio-ekonomiska drivkrafter som till stor del ligger bakom utarmningen av dessa viktiga ekosystem.
Avhandlingens titel: Anthropogenic disturbances and shifts in tropical seagrass ecosystems. Doktorsavhandling i marin ekotoxikologi vid Systemekologiska institutionen, Stockholms universitet.
Disputationen är fredagen den 8 februari, kl 09.00 i Nordenskiöldsalen, Geovetenskapens hus, Frescati.
Kontaktinformation
Disputationen är fredagen den 8 februari, kl 09.00 i Nordenskiöldsalen, Geovetenskapens hus, Frescati.
Kontaktuppgifter: Johan Eklöf kan nås på e-post johane@ecology.su.se eller på telefon (arb) 08 16 44 84 / (mobil) 070 738 43 15
