Vårdare behöver försonas med sitt dåliga samvete
Vårdare som plågas av dåligt samvete behöver något slags försoning med sin egen och organisationens otillräcklighet för att skydda sig mot samvetsstress och utbrändhet, skriver Vera Dahlqvist i den avhandling hon försvarar vid Umeå universitet den 25 januari.
Stressrelaterad ohälsa är ett växande problem och stress som orsakas av dåligt samvete (samvetsstress) är en del av det. Utifrån enkäter och intervjuer identifierar avhandlingen vårdares uppfattningar om samvete och moralisk känslighet, beskriver självtröst och undersöker samvetets betydelse vid utbrändhet. Vårdare ser samvetet främst som en positiv kraft som varnar dem för att skada andra eller sig själva och som ger en känsla av moralisk styrka. Varningen kräver dock en reflektion, en tolkning av den känsla som väcks i mötet med patienten.
Skattningar visar att en stark känsla av moralisk börda, ett behov av att döva sitt alltför stränga samvete och en osäkerhet kring den egna värdegrunden innebär ökad risk för utbrändhet. Även det omvända gäller: Ökad risk för utbrändhet innebär att den moraliska känsligheten blir betungande och att samvetet dövas i stället för att tolkas så att den moraliska osäkerheten ökar.
Självtröst handlar om att minska stressen genom att visa omsorg om sig själv och sina behov och/eller att upptäcka nya perspektiv. Att ibland få dåligt samvete är oundvikligt i vårdens komplexa verklighet. Det dåliga samvetet yttrar sig huvudsakligen som en smärtsam upplevelse av otillräcklighet och maktlöshet. Det får vårdare i psykiatrisk verksamhet att känna sig som svikare och påverkar deras självrespekt negativt. Känslan av otillräcklighet förstärks av att vårdarna själva känner sig svikna av samhället eller av arbetsledningen som båda kräver orealistiska prestationer men sviktar när de ska ge stöd.
Vårdare inser att arbete med sårbara patienter kräver att de bevarar sin moraliska integritet och tilltron till sin förmåga. Därför söker de försoning med den egna och organisationens svek och otillräcklighet. I försoningsprocessen är tröst till hjälp för att uthärda svek, inse begränsningar och nå ett realistiskt sätt att förhålla sig till inre och yttre krav utan att uppge sina värden. Nya insikter kan sedan nyttjas i patientarbete vilket bidrar till en känsla av professionell stolthet och praktisk visdom.
Vera Dahlqvist är universitetsadjunkt och doktorand vid Inst. för omvårdnad och Vårdalinstitutet, tel. 090-786 98 65, e-post: Vera.Dahlqvist@nurs.umu.se
Kontaktinformation
Porträttbild via
http://www.umu.se/medfak/aktuellt/bilder/
