Skogsbruket missgynnar arter som är beroende av döda träd
Små och isolerade skogsområden med höga naturvärden, nyckelbiotoper, är inte lösningen när det gäller att bevara arter som är beroende av döda träd, så kallade vedlevande arter. Snarare bör dessa ses som komplement till ett naturvårdsinriktat skogsbruk och traditionellt skyddade områden. Det visar en avhandling från Mittuniversitetet.
Majoriteten av det svenska skogslandskapet brukas för produktion av skogsråvara och kvarvarande äldre skogsbestånd förekommer i huvudsak som isolerade öar. Arter som är beroende av döda träd är den grupp av arter som speciellt missgynnas i den brukade skogen.
För dessa kan små avsatta områden med naturskogskaraktärer vara betydelsefulla.
– Om tillräckligt många skogsfragment av hög kvalitet lämnas kvar kan dessa bevara livskraftiga bestånd på landskapsnivå. Samtidigt fungerar de som viktiga tillflyktsorter och spridningskällor till andra områden i det brukade skogslandskapet, säger Mari Jönsson.
Utifrån en nationell inventering sammanställdes hur mycket och vilken typ av död ved som förekommer inom svenska nyckelbiotoper. Undersökningen visade att nyckelbiotoper generellt är rikare på död ved än brukade skogar av liknande ålder, trots bristfälliga volymer och kvaliteter i jämförelse med naturskogar. Ett särskilt problem med små naturskogar är att dessa är mer utsatta för slumpmässiga processer. Det i sin tur ökar risken för att känsliga och sällsynta arter dör ut.
Mari Jönsson är uppväxt i Forshaga och läste naturvetenskap på Älvkullegymnasiet. Hon disputerar i ämnet Biologi den 28 september i Sundsvall med avhandlingen “The importance of small forest set-asides for saproxylic biodiversity at stand- landscape- and regional scales”.
Kontaktinformation
Mari Jönsson, telefon 060-14 85 64 eller 070-668 4400, Mari.Jonsson@miun.se
