Hjärtsjukas trötthet är i huvudsak fysisk
Trötthet hos människor med kronisk hjärtsvikt är framför allt fysiskt betingad och inte en följd av åldern. Det skriver Lena Hägglund i den avhandling hon försvarar vid Umeå universitet den 19 september.
Trötthet är ett vanligt symtom vid kronisk hjärtsvikt. Eftersom de flesta som har kronisk hjärtsvikt är äldre personer kan tröttheten felaktigt betraktas som en följd av åldern. Avhandlingen visar emellertid att personer med kronisk hjärtsvikt har högre grad av trötthet än jämnåriga utan sjukdom i hjärta eller lungor. Denna skillnad mellan grupperna gällde endast för den fysiska dimensionen av trötthet, inte för mental trötthet. En högre andel personer med kronisk hjärtsvikt visade i studien tecken på depression än i jämförelsegruppen, men att skillnaderna var tydligare för de fysiska aspekterna på hälsan. I jämförelse med en grupp personer med symtom och besvär som liknar hjärtsvikt hade gruppen med säkerställd diagnos av hjärtsvikt högre grad av fysisk trötthet och upplevde sämre livskvalitet.
Tröttheten hos personer med kronisk hjärtsvikt medförde bristande förmåga till arbete eller andra aktiviteter. Kvinnorna i gruppen rapporterade högre grad av trötthet än männen. Vid intervjuer med äldre kvinnor med hjärtsvikt beskrev de tröttheten som en påtaglig känsla av orkeslöshet som påverkade hela kroppen på ett annat sätt än deras tidigare erfarenheter av trötthet. Typiskt för tröttheten vid hjärtsvikt var att den ofta var mest besvärande på morgonen och förmiddagen, men också att den kunde komma plötsligt och vara svår att förutse. Detta ledde till svårigheter att planera aktiviteter och till bristande överensstämmelse mellan individens ambitioner och förmåga. Viljan att minska beroendet av andra innebar en daglig kamp mot tröttheten. Slutsatsen i intervjustudien stämde överens med resultaten i avhandlingens kvantitativa studier, där enkäter med olika skattningsskalor användes.
Fynden i avhandlingen understryker vikten av att i sjukvården noggrant utreda vilken betydelse olika symtom och besvär har för den enskilde patienten. Framför allt understryks vikten av att skilja mellan tecken på depression och olika former av trötthet. Åtgärder som kan minska den fysiska tröttheten hos patienter med hjärtsvikt behöver utvecklas och sedan utvärderas utifrån sina effekter på upplevd fysisk och psykisk livskvalitet.
Lena Hägglund, f. Unby, är universitetsadjunkt och doktorand vid Inst. för omvårdnad. Hon är uppvuxen i Hägersten, Stockholm, och har huvudsakligen arbetat i Skellefteå, bl.a. vid grundutbildningen för sjuksköterskor och på senare år inom forskningsprojektet HeartNet. Hon är bosatt i Skelleftehamn, tel. arbete 0910-585 724, e-post lena.hagglund@nurs.umu.se
Onsdagen den 19 september försvarar Lena Hägglund, Institutionen för omvårdnad samt Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Man måste vila emellanåt – Patienters självskattade och berättade erfarenheter av att leva med kronisk hjärtsvikt.
Disputationen äger rum kl 13.00 i aulan, Vårdvetarhuset.
Fakultetsopponent är docent Anna Strömberg, Institutionen för medicin och hälsa, Linköpings universitet.
Läs hela eller delar av avhandlingen på
http://www.diva-portal.org/umu/abstract.xsql?dbid=1322〈=sv
