Tema

Kontroll och straff är nu normen för Australiens urfolkspolitik

Tvisten kring den australiensiska regeringens sätt att hantera urfolkspolitik började igen i förra veckan då premiärministern meddelade planer på att sända in militära styrkor i avlägsna aboriginska samhällen. Regeringen kommer också att införa obligatoriska kontroller av aboriginbarns sexuella hälsa, begränsa alkoholförsäljningen och införa beteendekrav för socialbidrag. Forskarna Rebecca Lawrence vid Sociologiska institutionen, Stockholms universitet, och Chris Gibson vid University of Wollongong i Australien, visar i en studie att dessa åtgärder är en del i ett större försök att kontrollera aboriginerna och straffa dem som inte lever upp till vad regeringen anser vara ”ansvarsfullt” beteende. Dessutom döljer åtgärderna ett försök från regeringen att undergräva aboriginernas markrättigheter och självbestämmanderätt. Studien publiceras i den vetenskapliga tidskriften ”Cultural Studies” i juli.

Rebecca Lawrence och Chris Gibson undersöker nutida förändringar i den australiensiska regeringens urfolkspolitik ur ett historiskt perspektiv. Förändringarna började i mitten av 1990-talet med en nedskärning av bidragen till aboriginorganisationer och lagändringar som undergrävde aboriginernas markrättigheter. För två år sedan införde regeringen nya kontrakt mellan staten och aboriginerna, som betonade ”ansvarsfullt” beteende i utbyte mot statlig hjälp. Kontrakten, som blev kända som ”Shared Responsbility Agreements” (ungefär: Kontrakt om delat ansvar), fastställer skyldigheter och beteenden som aboriginerna måste leva upp till i utbyte mot grundläggande infrastruktur och tjänster som sjukvård och skolor.

– Dessa bestämmelser försöker skilja ”ansvarsfulla” medborgare från så kallade ”oansvarsfulla” medborgare. På så sätt används argument om val, ansvar och ’empowerment’ för att rättfärdiga kontrollen av aboriginerna och straff av dem som inte beter sig ”ansvarsfullt”. Den australiensiska regeringens inställning till urfolkspolitik är orättvis och diskriminerande då den ställer andra krav på aboriginerna än andra medborgare. Kort sagt, regeringen ser aboriginerna som ”misslyckade” medborgare som behöver en god despot. Under detta berättigande kan alla typer av statliga ingrepp i aboriginska samhällen ses som både nödvändiga och för samhällets bästa, säger Lawrence och Gibson.

I ett omstritt “Shared Responsbility Agreement” lovades ett aboriginskt samhälle i Mulan i västra Australien två oljepumpar. I utbyte skulle samhället skriva på ett kontrakt som angav att olika hygienvanor och andra sociala skyldigheter skulle utföras – inklusive att se till att barnen tvättade sig i ansiktet två gånger om dagen och att hushållssopor blev korrekt skötta. Dessa förändringar i politiken ansågs av regeringen som “modiga ” och “nya”. Men som forskningen visar är den nuvarande regeringens inställning slående lik de tidigare koloniala regeringarnas försök att kontrollera och bestraffa aboriginerna.

– Så snart som en särskild socialgrupp blir stämplad som oförmögna att agera som ”goda” medborgare kan alla typer av åtgärder – även de mest diktatoriska – rättfärdigas, säger Lawrence och Gibson.

Forskningen visar också att trots att en ökning av statliga ingrepp i aboriginernas personliga liv räcker fortfarande inte resurserna till de basala behoven av sjukvård, skola och boende.

Resultaten publiceras av Taylor and Francis i den internationella vetenskapliga tidskriften “Cultural Studies” i juli. Artikeln kan fås i förskott från författarna.

Ytterligare information

Rebecca Lawrence, Sociologiska institutionen, Stockholms universitet, tfn 08-164621, 070-695 6931, e-post rebecca.lawrence@sociology.su.se.

Chris Gibson, GeoQuest Research Centre, University of Wollongong, tfn +61 (0) 2 4221 3448; +61 (0) 438 233 166, e-post cgibson@uow.edu.au

Kontroll och straff är nu normen för Australiens urfolkspolitik

 lästid ~ 2 min