Tema

Supervargen utrotades under sista istiden

Det var inte bara mammuten och den sabeltandade tigern som dog ut vid sista istiden. Det gjorde även en varg som levde i norra Alaska. Det visar forskare i en ny studie som publiceras i senaste numret av tidskriften Current Biology.

Flera stora däggdjur dog ut vid slutet av istiden, bland annat mammuten och den sabeltandade tigern. Nu har forskare vid Smithsonian institutet i USA, i samarbete med Uppsala universitet, oväntat lagt ännu ett stort rovdjur till listan: en varg som levde i norra Alaska. Man har hittills trott att vargen överlevde massdöden, men denna tidigare helt okända varg tycks ha försvunnit utan ett spår för cirka 12 000 år sedan.

I studien kombinerades genetiska och kemiska analyser med konventionell paleontologisk analys av de skelettfynd som gjorts.

– Detta tillvägagångssätt gjorde det möjligt att spåra urtidsvargens genetiska relation till moderna vargar, liksom att förstå deras plats i det ekosystem det levde i. Det är ovanligt att få en så komplett bild av ett utdött djur, säger författaren Jennifer Leonard från Smithsonian institutets genetiska program, som för närvarande är forskarassistent vid Uppsala universitet.

Forskarna har extraherat så kallat mitokondrie-DNA från fossila vargben som bevarats i Alaskas permafrost, och sedan jämfört sekvensen med moderna vargar i Alaska och andra delar av världen. Jämförelsen avslöjade överraskande att det inte fanns något genetiskt överlapp mellan den och den moderna vargens DNA-sekvens.

– Vi trodde först att den möjligen var släkt med asiatiska vargar istället för med amerikanska eftersom Amerika och Asien satt ihop på den tiden. Att de var fullständigt obesläktade kom som en stor överraskning.

Resultaten tyder på att denna varg dog ut helt, och att Alaska sedan återkoloniserades av vargar som härstammande från en annan varg som överlevt på fastlandet längre söderut. Den urtida Alaskavargen skiljer sig inte bara genetiskt från den moderna vargen, utan även när det gäller skallens form och tänderna. Den var robust och tänderna anpassade för att kunna fälla och äta både kött och ben från större byten än dagens vargar.

– Sammantaget tycks det ha varit en varg anpassad för att döda och konsumera relativt stora byten, eventuellt var den även asätare, säger Leonard.

Den kemiska analysen stödjer denna slutsats. Innehållet av kol och kväve hos vargens ben var ett medelvärde mellan det hos de potentiella bytesdjuren – mammut, bisonoxe, myskoxe och karibo – vilket tyder på att den levde av en mix av dessa djur.

Orsaken till den stora massdöden av större djur i slutet av istiden har diskuterats livligt och det finns olika teorier. Klimatförändring har förts fram som förklaring, men också mänsklig jakt, eller en kombination av orsaker. När det gäller Alaskavargen är förklaringen sannolikt att deras bytesdjur försvann.

– Men denna studie visar också att den stora massdöden var mer omfattande än vi tidigare trott. Det kan mycket väl finnas fler upptäckter att göra inom detta område, säger Jennifer Leonard.

Kontaktinformation
För mer information, kontakta Jennifer Leonard (på engelska), tel: 018-471 64 66, 070-482 44 28, Jennifer.Leonard@ebc.uu.se

Supervargen utrotades under sista istiden

 lästid ~ 2 min