Följ jordklimatet – på månen
Månen kan hjälpa oss att övervaka klimatet på jorden. När jorden lyser upp det nattliga månlandskapet skulle mätningar av jordskenet kunna avslöja pågående klimatförändringar av global art. I ett samarbetsprojekt mellan klimatforskare på DMI, Danmarks Meteorologiske Institut, i Köpenhamn och astronomer vid Institutionen för astronomi vid Lunds universitet byggs nu ett precisionsinstrument som ska göra sådana mätningar – från jorden!
Planeter och andra himlakroppar som inte producerar eget ljus utan belyses av solen reflekterar solljuset i högre eller mindre grad. Himlakroppens “albedo” är ett mått på det reflekterade ljuset. Det är lätt för astronomerna att mäta Mars´eller Venus´albedo men hur mäter man jordens albedo? På 1920-talet föreslog franska astronomer att man skulle mäta det s k askljuset på månen. Det uppstår när jorden lyser på månen. Man kan se det med blotta ögat vid nymåne. Då anas resten av månskivan i en svag gulbrun färgton.
När denna briljanta idé framkastades var den ännu tekniskt ogenomförbar. Ingen misstänkte heller att det pågick en global uppvärmning som skulle kunna spåras i albedot.
– Om albedot minskar betyder det att mindre ljus reflekteras ut i rymden och mer ljus absorberas. Mer energi stannar kvar på jorden och bidrar till att uppvärma den, säger lundaastronomen Mette Owner-Petersen och fortsätter:
– Klimatmodelleringar utförda vid DMI visar att en sänkning av albedot med en procent motsvarar en höjning av den globala medeltemperaturen med en halv grad Celsius. Därför krävs det en mätapparat med mycket hög känslighet. Det finns redan några sådana instrument som kan mäta förändringar i storleksordningen ner till 0,8 procent. Vi siktar till att komma ner till 0,1 procent.
Deltagare vid den astronomiska institutionen i Lund är Mette Owner-Petersen, Arne Ardeberg och Torben Andersen samt från DMI Peter Thejll och Hans Gleisner; den senare har doktorerat i Lund. Lundaastronomernas uppgift är att utveckla och bygga det instrument som ska användas – från svensk sida har Vinnova nyligen tillskjutit 5,6 miljoner kronor för det ändamålet. Det är relativt lite pengar för ett astronomiskt teleskop Men det krävs faktiskt inte ett större teleskop än vad en välutrustad amatörastronom kan tänkas ha.
Teleskopet ska inte övervaka månen hela tiden utan bara när månen befinner sig i en lämplig fas. Teleskopet mäter både ljuset på den del av månen som är direkt upplyst av solen och den del som upplyses av jorden. På det sättet kommer man elegant runt svårigheten att solljuset kan tänkas variera i ljusstyrka. Minskar solljuset försvagas jordens albedo proportionellt sett lika mycket; förhållandet dem emellan förblir oförändrat. Skulle förhållandet förändras är det jordens albedo som har förändrats.
– Tanken är att vårt teleskop ska vara helautomatiserat och kräva mycket liten tillsyn, säger Mette Owner-Petersen. Det är ännu inte klart var det ska placeras men troligen blir det i Australien. När teleskopet inte är aktivt skulle det med hjälp av fjärrstyrning t ex kunna användas av skolklasser. Det finns mycket att se på; södra stjärnhimlen är betydligt mera praktfull än den norra.
En bild som får användas fritt bifogas. Den kan laddas ner på http://www.naturvetenskap.kanslimn.lu.se/BoW/GF/122-2288_IMG.JPG
Bildtext: Det räcker med ett litet teleskop för att genomföra mätningarna. Här testar astronomen Peter Thejll en prototyp. I bakgrunden domen som innesluter NOT, Nordiska Optiska Teleskopet, på La Palma. Foto: Hans Gleisner
Kontaktinformation
För mer information: Mette Owner-Petersen nås på tel 046 222 7313 eller på mobil +4523292502.
