Artikel från Stockholms universitet

Den här artikeln bygger på ett pressmeddelande. Läs om hur redaktionen jobbar.

31 maj 2007

Forskare förklarar evolution av personlighet hos djur

Få skulle säga emot att människor kan ha olika personlighet. Inom psykologin har man sedan länge forskat kring personlighet hos människan. Hundägare, bönder och andra som har djur vet att även djurs karaktär och temperament kan skilja sig åt markant. Det är dock först under senare år som det har blivit uppenbart att personlighet är ett mycket utbrett fenomen i djurriket. Djur som spindlar, möss och bläckfiskar verkar ha ett slags personlighet. I en artikel som publicerats i Nature visar forskare från Stockholms universitet, USA och Nederländerna att djurs personlighet kan formas av hur mycket djuret riskerar att förlora.

Med personlighet hos djur menar man att individer agerar på ett konsekvent sätt, genom livet och i olika situationer de ställs inför. Ta till exempel en talgoxe som utforskar nya miljöer på ett flyktigt sätt tidigt i livet. Samma talgoxe kommer att fortsätta utforska flyktigt även då den blir äldre. Än mer intressant är att den kommer att vara mer aggressiv än andra mer noggrant utforskande talgoxar. Den kommer också att vara modigare inför nya situationer och att i genomsnitt få en annan position i grupphierarkin. Liknande personlighetsskillnader har hittats hos mer än 60 arter, som primater, gnagare, fåglar, fisk, insekter och blötdjur.

Trots personlighetsvariationens stora betydelsen för förståelsen av djurs och människors beteenden, vet vi väldigt lite om evolutionen av personlighet hos djur. Varför finns det olika personlighetstyper inom en och samma art? Borde vi inte förvänta oss att en viss personlighetstyp är mer framgångsrik än alla andra? Varför är inte individer helt flexibla i sitt beteende i stället för att uppvisa ett mått av rigiditet, som kan leda till ineffektivt beteende? Och varför hittar vi samma typer av karaktärsdrag kopplade till varandra hos olika arter?

Ett forskarlag bestående av Olof Leimar, Zoologiska institutionen, Stockholms universitet, Franz Weissing och Max Wolf (University of Groningen, Nederländerna) och Sander van Doorn (Santa Fe Institute, USA) ger nu möjliga svar på dessa frågor i en artikel som nyligen publicerats i den ansedda vetenskapliga tidskriften Nature. I en teoretisk studie hävdar forskarna att personligheter i många fall formas av en enda underliggande princip: ju mer en individ riskerar att förlora (i fråga om framtida reproduktion), desto försiktigare bör individen agera, i olika situationer och konsekvent över tiden.

Forskarna har utgått från två grundläggande premisser för att nå denna slutsats. Den ena är att variation i personlighet ofta är förknippad med skillnader i risktagande, så att det finns riskbenägna och riskobenägna individer. De riskbenägna visar mer aggressivitet mot artfränder och är modigare i möten med rovdjur, och är även snabbare på att utforska nya miljöer. Den andra premissen är att individer ofta måste göra avvägning mellan nuvarande och framtida reproduktion. Ju mer resurser en individ satsar på reproduktion i år, desto mindre kommer finnas kvar till framtida möjligheter.

Med hjälp av en matematisk modell har forskarna visat att avvägningen mellan nuvarande och framtida reproduktion kan ge upphov till populationer där vissa individer satsar mer på framtida reproduktion än andra. Forskarna förväntade sig att dessa individer skulle vara mindre riskbenägna, eftersom de har mer att förlora än individer som satsar på omedelbar reproduktion.

Genom att utsätta individer för olika farliga situationer i sina simulerade försök kunde forskarna studera evolutionen av olika personlighetstyper. Det visade sig att individer som satsade på framtida reproduktion var obenägna att ta risker i olika sammanhang, till exempel möten med rovdjur och aggressiva interaktioner med artfränder, medan individer som satsade på omedelbar reproduktion uppvisade en mer riskbenägen personlighet.

– I vilken utsträckning dessa forskningsresultat kan tillämpas på mänskligt beteende är en öppen fråga, säger Olof Leimar.

Ytterligare information
Professor Olof Leimar, Zoologiska institutionen, Stockholms universitet, tfn 08-16 4056, 070-2850993, e-post Olof.Leimar@zoologi.su.se.

Nyhetsbrev med aktuell forskning

Visste du att robotar som ser en i ögonen är lättare att snacka med? Missa ingen ny forskning, prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Jag vill prenumerera