Artikel från Göteborgs universitet

Den här artikeln bygger på ett pressmeddelande. Läs om hur redaktionen jobbar.

24 maj 2007

Kemisk krigsföring i havet

Att växtplanktonet Alexandrium minutum ger upphov till giftiga algblomningar och musselförgiftning har varit känt sedan tidigare. Men varför dessa växtplankton utsöndrar gift har varit ett mysterium. Nu lägger Erik Selander i sin avhandling fram nya bevis för att det handlar om att skydda sig från sina fiender.

Att plocka vilda musslor för att tillaga hemma kan vara förrädiskt. Musslorna kan nämligen innehålla gifter, vilket kan ge allvarliga följder om man äter dem. Giftet från musslorna kommer ursprungligen från de växtplankton som musslorna äter, och som producerar förlamande skaldjursgifter som tillhör de mest allvarliga nervgifter vi känner till.

Forskning från Göteborgs universitet visar nu att växtplanktonet Alexandrium minutum kan lukta sig till sina fiender i det omgivande vattnet. Om planktonen känner lukten av hoppkräftor producerar de upp till 28 gånger mer gift än om de inte känner någon lukt. De giftiga växtplanktonen är dessutom bättre skyddade mot hoppkräftor och äts upp i mindre utsträckning än andra plankton.

Den ökade giftproduktionen kan därför tänkas bidra till uppkomsten av giftiga algblomningar på motsvarande sätt som smörblommor blir vanliga i betade hagar; korna undviker smörblommorna men betar ner andra växter som annars skulle ha konkurerat med smörblommorna om ljus och näring.

Växtplankton från släktet Alexandrium verkar använda sig av en rad olika kemiska strategier, vilket kan vara en av anledningarna till att flera arter av släktet förökar sig och bildar giftiga algblomningar. Planktonen producerar nämligen inte bara gift. De kan också producera så kallade allelokemikalier, som kan skada eller döda andra växtplankton och en del andra djur i det omgivande vattnet.

I avhandlingen presenteras resultat som visar att allelokemikalier från relativt låga, naturligt förekommande mängder av en del växtplankton har mycket stark negativ effekt på omgivande organismer i naturliga planktonsamhällen. Allelokemikalier kan därför tänkas hjälpa dessa i tävlingen om ljus och näring genom att skada konkurrenterna, avskräcka en del små betare och på så sätt kanske också bidra till algblomning.

Kontaktinformation
För mer information
Erik Selander
Institutionen för marin ekologi
Göteborgs universitet
Tel: 0523-185 55 eller 0730-226 208
E-post erik.selander@marecol.gu.se

Handledare: Henrik Pavia, tel: 0526-686 85, e-post: henrik.pavia@marecol.gu.se

Disputationen äger rum: Fredagen den 25 maj 2007, kl 10.00 på Kristinebergs marina forskningsstation, Fiskebäckskil

Avhandlingen har titeln: “Chemical ecology of paralytic shellfish toxin producing dinoflagellates”.

Nyhetsbrev med aktuell forskning

Visste du att robotar som ser en i ögonen är lättare att snacka med? Missa ingen ny forskning, prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Jag vill prenumerera