Finska staten avverkar på samisk renbetesmark men vem köper virket?

Rebecca Lawrence har i sin forskning tittat på hur Samerådet, en urbefolknings NGO (Non-Governmental Organisation), och Greenpeace har kämpat mot skogsavverkning på sköra samiska renbetesmarker i finska Lappland. Stora Enso har historiskt varit den största uppköparen av virke i finska Lappland. Fram till november 2005 köpte Stora Enso virke från Metsähallitus, det finska statliga skogsavverkningsföretaget, tvärt emot önskemålen från de lokala renskötande samerna. Samtidigt var Stora Enso förbundet till att respektera samernas rättigheter enligt företagets egen hållbarhetspolicy och regler för de etiska index som företaget ingår i. För två år sedan tog Samerådet kontakt med de största indexen för hållbarhet och etik i Storbritannien och Europa, Dow Jones Sustainability Index och FTSE4Good, och framhöll motsättningen i hur Stora Enso förvärvar sitt virke.

Rebecca Lawrence har studerat hur analytiker vid etiska index, samt socialt ansvarstagande investerare i Sverige, har uppmuntrat dialoger mellan Stora Enso och Samerådet. Dessa dialoger, kombinerat med offentliga kampanjer från Samerådets och Greenpeaces sida, har pressat Stora Enso till att de inte längre ska köpa konflikttimer från Metsähallitus.

– När jag började forska om detta hade inte Stora Enso någon detaljerad policy över sitt förvärv av virke från konfliktområdena i finska Lappland. Företaget gav blandade signaler angående sin förvärvspolicy till etiska utredare, etiska analytiker, kunder, intressegrupper och sin egen leverantör. När konflikterna stod på sin spets kommunicerade Stora Enso flera olika versioner av deras definition av “konfliktområden”. De senaste två åren har Stora Enso emellertid utvecklat en mer omfattande policy som kräver tillåtelse från samiska renägare innan skogsavverkning kan äga rum. Det finns dock utmaningar kvar när det gäller att säkerställa att policyn baseras på principer av fritt, tidigt och informerat samtycke från samiska renägare, säger Rebecca Lawrence.

Forskningen har också visat att samiska protester framhäver en paradox i Skandinavien. Medan de nordiska staterna och företagen påstår sig upprätthålla en social rättvisemodell på den internationella arenan har de traditionellt sett varit tveksamma till att erkänna samernas krav på deras egen hemmafront.

– De senaste två åren har jag sett en positiv utveckling i Stora Ensos engagemang med frågor gällande urbefolkningens rättigheter i Finland. Stora Enso har traditionellt betonat rättigheter hos urbefolkningar i länder utanför Europa, till exempel i Brasilien och Uruguay. Efter kampanjerna från Samerådets sida har det dock blivit klart att konflikterna om skogsavverkning på samiska renskötselområden kräver ett djupare engagemang från företagets sida med samiska rättighetsfrågor som urbefolkningsrättigheter. Stora Enso har varit aktiv med att initiera samråd med samtliga intressegrupper, men det är fortfarande en utmaning för företaget att inse att renskötande samer har särskilda rättigheter, säger Rebecca Lawrence.

I de 92 000 hektar av konfliktområden i finska Lappland har ingen skog avverkats av Metsähallitus sedan november 2005. Förra veckan återupptog emellertid Metsähallitus sin skogsavverkning där.

– Det återstår att se vilket företag som kommer att vara uppköpare av detta timmer nu när Stora Enso vägrar att köpa från konfliktområdena. Det återstår också att se hur den nyvalda finska regeringen kommer att hantera övre lapplandsfrågan. Som min forskning visat, är samerättsfrågan en utmaning för såväl skogsindustrin som för den finska regeringen. Varje lösning på frågan kommer att kräva engagemang från både den finska skogsindustrin och den finska staten, säger Rebecca Lawrence.

Resultaten har publicerats av Blackwell i en specialutgåva om urbefolkningens rättigheter i den internationella tidskriften “Geographical Research”.

Ytterligare information
Rebecca Lawrence, Sociologiska institutionen, Stockholms universitet, tfn 08-164621, 070-695 6931, e-post rebecca.lawrence@sociology.su.se.