Artikel från Uppsala universitet

Den här artikeln bygger på ett pressmeddelande. Läs om hur redaktionen jobbar.

12 april 2007

Ny teori löser mysterium kring stjärnors död

Inuti stjärnor bildas nya grundämnen som sedan frigörs och bildar nya stjärnor och planeter, så uppstod bland annat några av de grundämnen som är nödvändiga för livet på jorden. Men exakt hur de här ämnena når ut i rymden från stjärnorna har varit ett mysterium för forskarna när det gäller en viss typ av stjärnor. Astrofysikerna Susanne Höfner vid Uppsala universitet och Anja C. Andersen vid Köpenhamns universitet har en banbrytande idé om hur det kan gå till, som de presenterar i tidskriften Astronomy & Astrophysics.

Mot slutet av sina liv utvecklas de flesta stjärnor till röda, pulserande jättestjärnor som skickar ut gas och stoft, innan stjärnan krymper till en så kallad vit dvärg och dör. Det finns två typer av röda jättestjärnor, de som innehåller mycket kol och de som innehåller mycket syre. Man vet sedan tidigare att de stjärnor som innehåller mycket kol transporterar ut grundämnen ur sitt inre med hjälp av stora, svarta moln av koldamm, som absorberar stjärnans ljus och på så sätt använder ljusstrålarna för att låta sig skjutas ut i rymden.

Däremot har man inte vetat hur de stjärnor som är rika på syre klarar av motsvarande process. Dessa stjärnor skickar ut stora mängder vatten och kiselföreningar, bland annat kvarts och sandkorn, som är genomskinliga och därför inte kan fånga upp ljus på samma sätt som kol kan.

Susanne Höfner och Anja C. Andersen har under flera års tid arbetat med att ta fram möjliga förklaringar. En teori var att stjärnorna även skickar ut järn, som inte är genomskinligt och därför klarar av att absorbera ljus, men den förklaringen föll på att järnpartiklarna skulle smälta i hettan. En annan teori byggde på en stor mängd molekyler runt stjärnans centrum som blockerar ljuset och skapar en vind som blåser ut ämnena. Men inte heller den fungerade, eftersom molekylerna inte klarar av att blockera ljus tillräckligt effektivt. Forskarna övervägde också ifall den pulserande stjärnan genom sina dödskramper kan sätta igång processen och driva ut ämnena, men det stämde inte överens med de faktiska observationerna.

Den nya idén är enkel – så enkel att forskarduon själv till en början hade svårt att tro på den.

– Förutom det genomskinliga stoftet producerar de syrerika stjärnorna också en viss mängd kol, och tillsammans startar stoftet den process som driver ut stjärnans yttersta lager i rymden, förklarar Susanne Höfner.

Enligt teorin, som stämmer överens med en rad observationer av röda jättestjärnor, är alltså koldamm svaret på hur båda typerna av stjärnor för ut sina grundämnen i det kosmiska kretsloppet.

Läs hela artikeln i pdf-format via länken nedan.

Kontaktinformation
För mer information, kontakta universitetslektor Susanne Höfner, 018-471 59 53, e-post: Susanne.Hofner@astro.uu.se

Nyhetsbrev med aktuell forskning

Visste du att robotar som ser en i ögonen är lättare att snacka med? Missa ingen ny forskning, prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Jag vill prenumerera