Tema

Vilden, den civiliserade människan och våldet

I det sena 1800-talets och det tidiga 1900-talets tänkande kring samhällsutvecklingen var det en vanlig tanke att det fanns ett slags naturlig utvecklingsriktning, från vildhet, över barbari och mot civilisation. Utvecklingen mot civilisation antogs också innebära en utveckling mot fred, humanitet och altruism. Våldet uppfattades alltså som något som hörde det förflutna till, något som stod i motsättning till det moderna. I sin avhandling diskuterar Patricia Lorenzoni tänkandet kring vildhet, våld och civilisation under denna period av intensiv europeisk militär expansion.

Avhandlingsförfattaren tar sin utgångspunkt i en av den tidiga antropologins mest lästa klassiker, Den gyllene grenen av britten J. G. Frazer. Detta bokverk utkom första gången 1890 och var under början på 1900-talet ett arbete som inspirerade forskare, författare och konstnärer, bl. a. Freud och T. S. Eliot. Verket är en mäktig exposé över ritualiserade offer kopplade till fruktbarhet över hela världen. Frazer tillhörde de tidiga antropologer som inte reste själva, utan som samlade in andras reseberättelser. Dessa reseberättelser var i sin tur till stor del producerade i den europeiska kolonialismens spår.

Den gyllene grenen är en berättelse om utveckling där ett återkommande ritualiserat mord är vad som reglerar den (förmodat) primitiva människans förhållande till sin omvärld. Våld och brutalitet i det moderna samhället tolkas som kvarlevor av det förflutna. Den fråga avhandlingen sysselsätter sig med är hur detta lokaliserande av våldet till det förflutna skall förstås i relation till de militära erövringar som skapade förutsättningar för antropologins etablering. Hur hanterar antropologin det moderna våld som inte tycks förenligt med bilden av modern civilisation? På vilket sätt kan denna motsättning spåras i Frazers text?

Lorenzoni koncentrerar diskussionen på två spår. Det ena är konstruerandet av vilden som en människa obevekligen dömd att gå under. Denna föreställning gav resultaten av erövring och folkfördrivning karaktären av led i en naturlig utveckling, och tjänade därmed till att täcka över det våld som utövades i kolonierna. Det andra spåret är den oro Frazer uttrycker om och om igen över det förflutnas möjliga återkomst. Lorenzoni visar hur rädslan för ett civilisationens återfall in i vilt och barbariskt våld kan läsas som en kuslig påminnelse om det koloniala våld texten inte talar öppet om, men som ändå utgör en grundläggande förutsättning för dess existens.

Avhandlingens titel: Att färdas under dödens tecken: Frazer, imperiet och den försvinnande vilden.
Disputationen äger rum lördagen den 31 mars 2007 kl. 10
Lilla hörsalen, Humanisten, Renströmsgatan 6, Göteborg

Kontaktinformation
Närmare upplysningar kan fås av Patricia Lorenzoni, tel. 031-786 41 84 (arb),
mobiltel. 0733-64 37 84, e-post patricia.lorenzoni@idehist.gu.se
Kontaktperson: Barbro Ryder Liljegren
Humanistiska fakulteten, Göteborgs universitet
tel. 031-773 48 65, e-post barbro.ryder@hum.gu.se

Vilden, den civiliserade människan och våldet

 lästid ~ 2 min