Tema

Skönlitteraturläsning utan innehåll i skolan, visar avhandling

– Lärare har ambitiösa målsättningar i sitt tal om vad skönlitteratur kan användas till, men de har genomgående svårt att gestalta sina höga ambitioner och ge undervisningen färg och liv, säger Annette Ewald som fredagen den 2 mars lägger fram sin avhandling på Lärarutbildningen vid Malmö högskola.

Annette Ewald har studerat vilken betydelse läsning av skönlitteratur ges i grundskolans mellanår. Utifrån en kvalitativ studie, som bygger på material från fyra skolor, beskriver hon en klassrumssituation där lärarna har svårt att få igång samtal om läsningen. Undersökning visar också på en metodisk ensidighet.

– Det beror på strukturer i skolsystemet och på återskapande traditioner i svenskämnet. Men det är också en professionsfråga. Fortbildning inom området har exempelvis länge försummats, säger hon.

Tillgången på litteratur är en annan viktig faktor. På de skolor som saknar skolbibliotek är det är svårt att skapa dynamik i litteraturundervisningen, säger Anette Ewald. När det gäller svenskämnet påverkar seglivade traditioner vad ämnet innehåller, och stor vikt läggs vid formaliserad språkundervisning som grammatik och rättstavning. En orsak kan vara att äldre lärare saknar utbildning i till exempel litteraturdidaktik och litteraturreception, men Annette Ewalds undersökning visar också att lärarna läser väldigt lite själva.

– Det behövs fortbildning som är riktad mot praktiken och där lärarna själva får möjlighet att komma till tals. Det behövs också rejäl teoretisk kunskap om vad som händer i mötet mellan läsare och texter.

Enligt Annette Ewald finns problem också inbyggda i kursplanerna. De måste tolkas och lärare behöver tid och samtalsstöd i den processen.

– Läro- och kursplaner är förordningar. Som lärare är vi inte i skolan som fria entreprenörer utan vi har ett samhällsuppdrag att fylla, säger hon.

Trots att det inte var syftet har hon även kunnat observera skillnader mellan flickor och pojkars läsning.

– Skillnaderna förefaller växa under mellanåren. Det finns fler icke-läsande pojkar i årskurs sex än i fyran. Flickor verkar bredda sin läsning medan de pojkar som läser snävar in sig mot framförallt fantasy och böcker med manliga hjältar som huvudpersoner.

– Jag tycker mig kunna säga att undervisningen inte gör något för att utmana de här tendenserna. Undervisningen innehåller få inslag som hjälper eleverna in i och vidare genom texterna. Lärarnas ambition är huvudsakligen kvantitativ. Det viktiga är att eleverna läser – inte hur, vad eller varför de läser.

Annette Ewald gör inte anspråk på att beskriva en generell sanning, men hoppas att avhandlingen har igenkänningsfaktorer som kan öppna för samtal om hur man använder texter i skolan.

– Avhandlingen innehåller bitar av tydlig klassrumsvardag, och den kan användas för lärarfortbildning, på lärarutbildningen och för lärares egen reflektion.

– Jag skulle vilja se att svenskämnet inte var så slutet mot de erfarenheter som barn gör utanför skolan. Jag skulle vilja att barnen tas på allvar och att lärarna hittar texter med koppling till de frågor som barnen själva bär på. Skönlitteratur kan inte besvara alla de frågorna, men den gestaltar människors erfarenheter och genom att dela dessa kan vi lära oss viktiga saker om oss själva och världen, säger hon.

Annette Ewald disputerar i Svenska med didaktisk inriktning fredagen den 2 mars, klockan 10.15, i sal D138 på Lärarutbildningen, Nordenskiöldsgatan 10 i Malmö.

Avhandlingen har titeln ”Läskulturer. Lärare, elever och litteraturläsning i grundskolans mellanår”.

Kontaktinformation
För mer information, kontakta Annette Ewald på annette.ewald@lut.mah.se, 040-665 81 21 eller 0708-41 75 50.

Skönlitteraturläsning utan innehåll i skolan, visar avhandling

 lästid ~ 3 min