Konsten att flyga sitter i generna
Hur har fåglarna utvecklat sina förmågor att flyga och att sjunga? Det är några av de frågor Erik Axelsson tar upp i sin avhandling, där han undersöker hur fåglarnas gener har förändrats under evolutionens gång. Avhandlingen granskas vid Uppsala universitet den 2 februari.
Genom att jämföra DNA-sekvenser kan man studera hur evolutionen fungerar och dessutom få en inblick i olika djurarters historia. När det gäller fåglar har få sådana studier gjorts, och därför vet man fortfarande lite om hur deras evolution har sett ut. Erik Axelsson har i sin avhandling undersökt hur fåglarnas gener har förändrats jämfört med däggdjurens. Genom att studera vilken roll det naturliga urvalet har spelat i fåglarnas respektive däggdjurens utveckling har han bland annat kommit fram till att många fågelarter troligen historiskt sett har förekommit i större antal än många däggdjursarter.
Studien visar också att olika fågelgener förändras olika snabbt. Gener i mage, tarm och könsorgan utvecklas till exempel relativt fort, medan generna i hjärnan överlag förändras långsamt. Om man delar in generna enligt funktion ser man att de som styr celldöd och de som reparerar skadat DNA förändras snabbt.
Genom att på ett storskaligt plan jämföra fågel- och däggdjursgenernas evolution har Axelsson också undersökt vilka gener som har bidragit mest till utvecklingen av de drag som är typiska för fåglar, som sång och flygförmåga.
– Vissa av de gener som styr skelettets utveckling har till exempel utvecklats fortare i fåglar än i däggdjur, vilket eventuellt kan förklara hur fåglarna har utvecklat ett skelett som är mycket lätt och därmed väl anpassat för flygning, berättar Erik Axelsson.
På det här området kommer man att fortsätta forskningen, för att se på vilka andra sätt fåglarna anpassat sig för att få de egenskaper som är typiska för just dem.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Erik Axelsson, 018-471 64 44, 070-28 57 195, e-post: Erik.Axelsson@ebc.uu.se
