Modell för att hjälpa elever skriva mer levande
Elever som lärare bedömer som högpresterande i skriven svenska uttrycker mer känslor och värderingar i sina texter än de som bedöms som lågpresterande. Det visar språkvetaren Jenny Wiksten Folkeryd i sin avhandling, där hon också vidareutvecklar en modell för hur man kan hjälpa elever att skriva mer levande. Disputationen äger rum den 12 januari vid Uppsala universitet.
I sin avhandling har Jenny Wiksten Folkeryd studerat de värderande uttryck som elever använder när de skriver texter i svenska, i syfte att undersöka elevens förhållningssätt till sina texter. Ett levande förhållningssätt till texten är viktigt för att texter i ett skolsammanhang skall fungera som grund för lärande.
– Det är också viktigt att uttrycka engagemang för att en läsare skall bli intresserad av texten, säger hon.
Lärarna visar ofta att de tycker att det är viktigt att uttrycka känsla och inlevelse genom textkommentarer som “Visa mer känsla! Skriv så att en läsare blir engagerad!”. Men enligt Jenny Wiksten Folkeryd är de krav och den hjälp som finns i skolsituationen kring hur eleverna ska skriva för att åstadkomma detta ofta är vagt formulerade. I samtal med eleverna blir det också tydligt att många har svårt att föreställa sig en läsare och hur man genom språket bäst engagerar en läsare. Trots detta förmedlar eleverna känsla i sina texter.
En undersökning av 113 elevtexter skrivna i skolämnet svenska i årskurs 5, 8 och andra året på gymnasiet visar att de allra flesta elever på något sätt uttrycker värderingar och känslor, med andra ord uttryck som kan få en läsare känslomässigt engagerad. Det finns däremot stora skillnader mellan elever hur dessa värderingar är formulerade. En majoritet av de elever som lärarna bedömt som lågpresterande skrev texter där relativt få värderande uttryck användes. De högpresterande eleverna, däremot, uttryckte oftare och på ett mer varierat sätt engagemang som en läsare kan dela. Bland de lågpresterande eleverna fanns också en tendens att pojkar i lägre grad än flickor använde värderande språkliga uttryck. Undersökningen visar också att elever som muntligt i samtal kunde diskutera sin text genom att sammanfatta, motivera, reflektera och associera utifrån texten i större grad också uttryckte värderingar skriftligt.
Hur kan man då tala om något så svårpåtagligt som känsla i text och hur kan man hjälpa en elev att skriva med mer känsla? Jenny Wiksten Folkeryd presenterar en modell för hur känslor, bedömningar av mänskligt beteende och uppskattning av saker kan förklaras och diskuteras. Avhandlingen är på så sätt ett bidrag till att utveckla ett språk för att tala om något så svårpåtagligt som grundkänsla i text. Med hjälp av denna modell blir det lättare att ta fasta på vad som faktiskt finns i elevtexterna snarare än vad som saknas och därmed hjälpa eleverna till att skriva med mer känsla.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Jenny Wiksten Folkeryd, 018-471 11 75, 070-338 39 69, e-post: Jenny.Folkeryd@lingfil.uu.se
