Artikel från Uppsala universitet

Den här artikeln bygger på ett pressmeddelande. Läs om hur redaktionen jobbar.

19 december 2006

Delar av glimväxternas släktträd kartlagt

Frida Eggens har under sitt avhandlingsarbete analyserat arvsmassan hos bland annat glimväxter runt om i världen för att se hur de är besläktade och hur de har spritt mellan länder. Hon lägger fram sin avhandling vid Uppsala universitet den 19 december.

Växtsystematik handlar om rekonstruera växternas släktskap och deras evolutionära historia utifrån mönster som vi idag kan se i deras utseende eller arvsmassa. Dessa kan användas för att organisera växter i olika namngivna grupper, men även avslöja saker om till exempel en växtgrupps geografiska ursprung och hur olika grupper av växter har interagerat och hybridiserat. Frida Eggens avhandling berör alla tre av dessa aspekter, framför allt inom det artrika släktet Silene (glimväxter) som hör till familjen nejlikväxter.

Analyser av växternas arvsmassa kan visa om äldre klassifikationer, grundade på växternas utseendemässiga likhet, verkligen avspeglar släktskap. Frida Eggens har bland annat studerat en mindre grupp glimväxter från Medelhavsområdet/Mellanöstern. Man trodde tidigare att de utgjorde en naturlig grupp, men analyser av deras arvsmassa visar att de istället kan delas in i sex separata, mindre grupper. Dessa nyidentifierade grupper kan nu bidraga till arbetet med en ny klassifikation av glimväxterna och detta arbete inleds också med beskrivning och namngivning av en av grupperna.

Även glimväxter som finns naturligt på Hawaii har studerats. Genom att se var deras närmsta släktingar växer kan man göra antaganden om varifrån deras anfader kom. Tidigare trodde man att de är släkt med några japanska glimväxter, men analyser av växternas arvsmassa visar att den närmsta släktingen är en amerikansk ört. Därmed var förmodligen anfadern en örtartad växt som spreds från Amerika till Hawaii. Eftersom ett par av de hawaiianska glimväxterna är små buskar har förmodligen egenskapen att vara vedartad utvecklats på plats på Hawaii. Detta mönster har man också sett inom flera andra grupper.

Frida Eggens har även studerat det sydeuropeiska släktet Heliosperma (med bl.a. alpglim). Denna grupp uppvisar ett mycket komplext mönster i sin arvsmassa, något som verkar bero på att växterna i gruppen har interagerat och hybridiserat både inom gruppen och med närbesläktade växtgrupper.

Kontaktinformation
För mer information, kontakta Frida Eggens, tel: 018-471 27 77, e-post: Frida.Eggens@ebc.uu.se

Nyhetsbrev med aktuell forskning

Visste du att robotar som ser en i ögonen är lättare att snacka med? Missa ingen ny forskning, prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Jag vill prenumerera