Medveten utrensning av “osvensk” böjning förändrade språket
Tage Palm har under sitt avhandlingsarbete studerat hur pluralböjningen av vissa ord förändrats genom historien – och vad som styrt förändringarna. Han visar att det kunde handla om en ytterst medveten språkpåverkan. Disputationen äger rum vid Uppsala universitet den 16 december.
Instrumenter, palatser, problemer och porträtter var mycket vanliga former i äldre svenska. På 1700- och 1800-talen fick sådana substantiv – främmande neutrer (ett-ord) som slutar på konsonant och betonas på sista stavelsen – oftast -er som flertalsändelse.
I modern svenska böjs de som vanliga inhemska neutrer: det heter många palats likaväl som många hus. Er-pluralerna avskaffades av allt att döma genom medveten språkpåverkan. Avvecklingen tog fart omkring 1870 och var i stort sett genomförd i början av 1900-talet. Att språkbrukarna förmåddes att böja flera hundra substantiv på ett annat sätt än tidigare är en närmast unik framgång för svensk språkvård, men er-bruket hade också anhängare och flera framstående språkvetare betraktade förändringen som ett irrationellt och olyckligt påfund. Modern svenska har behållit er-böjning av neutrer på konsonant i främst två fall, för ord på ium och eum (akvarier, museer) och för s k sortpluraler (gifter, viner).
Er-böjning av främmande neutrer var etablerad i kanslispråk cirka 1530, då äldre latinska böjningar delvis ersattes av försvenskade former. Denna försvenskning följde egentligen tyska mönster, men i svenskan (liksom danskan) användes er där tyskan vanligen har en. Den nya böjningen blev under 1600-talet det normala för nyinlånade neutrer och spreds gradvis till äldre lånord.
Men vilka ideal låg bakom er-avvecklingen och vilka inomspråkliga och utomspråkliga faktorer möjliggjorde ett så stort avsiktligt ingrepp i svenskans grammatik? Enligt Tage Palm var purism ett sådant ideal: er-böjning av neutrer betraktades som ett importerat, osvenskt språkdrag. Purismen samverkade med en språklig historism, som innebar att forntida och samtida svenska borde följa samma grundprinciper. Er-avskaffandet var ett sent steg i svenskans standardisering – man önskade ett enhetligare språk med färre valmöjligheter än tidigare — men de nationella argumenten tycks ha avgjort utgången. Om det puristiska motarbetandet av er hade misslyckats, skulle det i modern svenska sannolikt fortfarande heta problemer, programmer osv. Viktiga förutsättningar för förändringen var också att former utan er redan var det normala hos inhemska neutrer på konsonant, att den grammatiska strukturen inte komplicerades och att de flesta berörda ord hade en något exklusiv karaktär.
– Att på liknande sätt styra böjningen av ett stort antal vardagliga och talspråkliga ord verkar omöjligt, säger Tage Palm.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Tage Palm, 018-471 12 95, 018-14 58 05, e-post Tage.Palm@nordiska.uu.se
