Tema

Hänger politik och arkeologi ihop?

Finns det finare kulturer än andra? Stämmer det att icke-grekiska eller icke-romerska grupper var ”barbariska” och bara ska ses som passiva mottagare av ”de stora civilisationernas ” kultur? Hänger politik ihop med arkeologi? Om så är fallet – vilka konsekvenser kan detta få på ett arkeologiskt material? Och hur stor roll spelade tidigare klassiska arkeologers egen samhällsbild för tolkningen av ett arkeologiskt material? I sin avhandling undersöker Katarina Streiffert Eikeland sanningshalten i och orsaken till dessa frågor.

Avhandlingsförfattaren belyser kulturella kontakter från ett hushållsperspektiv under tiden ca 650-500 f. Kr. Hushållet står i fokus för att möjliggöra en mer ingående analys av det vardagliga livet. Det geografiska området i avhandlingen omfattar det tämligen outforskade inlandet av Sicilien och Syditalien, där de inhemska grupperna levde. Kunskapen om dessa områden är fortfarande begränsad, men nu framträder bilden av tidigare ej diskuterade samhällsformer som möjliggör omprövning av gamla traditionella föreställningar.

Tills nyligen har klassiska arkeologer – med få undantag – bedrivit en selektiv forskning med fokus på de två stora antika civilisationerna: den grekiska och den romerska. Detta har resulterat i en kunskapslucka om andra grupper och områden runt Medelhavet. Den bakomliggande förklaringen kan naturligtvis hittas i tjusningen av dessa kulturer, men kanske av än större betydelse är det faktum att denna fokusering kunde befästa en världsbild, som upprätthöll det då rådande koloniala maktspelet. Arkeologen Katarina Streiffert Eikeland diskuterar i sin avhandling denna tidigare forskning utifrån ett s.k. postkolonialt perspektiv. Inom ramen för detta perspektiv ger hon utrymme för de lokala, icke-grekiska grupperna.

De resultat som studien presenterar betonar de inhemska gruppernas aktiva roll som kulturaktörer. Materialet visar på tidiga kontakter med framförallt greker, men även med fenicier och andra grupper. Avhandlingsförfattaren ifrågasätter den traditionella föreställningen om den grekiska kulturen som normgivande och menar istället att de inhemska grupperna själva bestämde hur mycket och på vilket sätt man ville införliva de nya elementen i den egna kulturen. Stor tonvikt läggs även på att visa att det fanns stora variationer inom de inhemska hushållens relation till det materiella. Bilden av variation och det faktum att man valde att förlägga husen med avstånd till varandra, pekar på samhällen med självständiga hushållsekonomier.

Streiffert Eikelands förhoppning är att hennes resultat ska öka förståelsen för de lokala grupperna och deras aktiva roll i det stora nätverket av kulturströmningar i Medelhavsområdet. Studien baserar sig delvis på ett material som i avhandlingen betecknas som ”second rate material”. Denna typ av material som idag oftast återfinns i fragmenterat skick har frekvent ignorerats på grund av dess låga kulturella värde. En förhoppning blir därför att påvisa potentialen med detta begränsade material.

Avhandlingens titel: Indigeneous Households. Transculturation of Sicily and Southern Italy in the Archaic period.
Disputationen äger rum lördagen den 4 november 2006 kl. 13.00
Opponent: Peter van Dommelen, PhD, Glasgow
Sal T 302, Arkeologen, Olof Wijksgatan 6, Göteborg

Kontaktinformation
Närmare upplysningar kan fås av Katarina Streiffert Eikeland
031-775 02 17 (hem)
0707-330258
katarina.streiffert.eikeland@archaeology.gu.se

Kontaktperson: Barbro Ryder Liljegren
Humanistiska fakulteten, Göteborgs universitet
031-773 48 65
barbro.ryder@hum.gu.se

Hänger politik och arkeologi ihop?

 lästid ~ 2 min