Små förändringar gav halverad vårdtid efter akut höftfraktur

Studien är genomförd vid Östra sjukhuset i Göteborg. Totalt ingår 112 äldre patienter som kommit in till akutmottagningen med bruten höft. Hälften av patienterna fick den vård som ges i normala fall vid höftfraktur. De övriga 56 patienterna möttes av en ny vårdmodell som utgick från varje patients individuella förutsättningar.
– Tillsammans med sjukhusets egen personal planerade och genomförde jag flera mindre förändringar längs patientens hela vårdväg. Med enkla medel förbättrade vi vårdsystemet mycket både vad gäller kvalitet och effektivitet, säger sjuksköterskan Lars-Eric Olsson som genomfört studien.

De patienter som fick den vanliga vården var i genomsnitt kvar på sjukhuset i 26 dagar. Bara 5 % av dessa patienter kunde återgå till ett helt oberoende liv efter sin sjukhusvistelse. De patienter som möttes av den nya vårdmodellen kunde lämna sjukhuset redan efter 12 dagar och 20 % av dem klarade sig sedan helt utan hjälp.
– Vad som främst förvånade mig var att förbättringen kom så snabbt. Så snart sjukhuspersonalen började arbeta efter den nya vårdvägen märktes förändringarna tydligt, säger Lars-Eric Olsson.

Den stora skillnaden mellan de två patientgrupperna handlade om hur snabbt rehabiliteringen inleddes och hur personalen följde upp patienternas träning. Små förändringar i rutinerna på akutintaget och ändrad prioritering till operation gjorde att patienterna kunde sättas upp i sina sängar inom ett par timmar efter operationen. De flesta av patienterna klarade också att ta en kort promenad.
– Äldre patienter tappar sin fysiska styrka oerhört snabbt om de blir liggande i sängen och den styrkan kommer aldrig tillbaka. Tidigare studier har visat att några få dagars stillaliggande kan vara avgörande, säger Lars-Eric Olsson.

De nya riktlinjerna innebar att patienterna fick fler tillfällen att träna sin styrka än tidigare.
– Genom att till exempel undvika att sätta en kateter på patienterna blev den korta promenaden till toaletten en del i rehabiliteringsprocessen. Patienter fick också gå hela eller delar av sträckan till lunchrummet för att äta, säger Lars-Eric Olsson.

Personalen arbetade också medvetet för att motivera patienterna under rehabiliteringen. Redan före sin operation fick patienterna veta hur deras tid på sjukhuset skulle se ut. Patienterna intervjuades noggrant när de kom till akutintaget och varje patient fick sedan ett individuellt anpassat vårdprogram som bland annat beskrev hur snabbt de kunde börja röra på sig efter operationen, hur länge de kunde vänta sig att de skulle bli kvar på sjukhuset och hur mycket hjälp de skulle behöva när de skrivits ut.
– Patienterna i studien var i genomsnitt 84 år gamla och många av dem trodde att de aldrig mer skulle klara sig själva efter sin höftfraktur. Vårdprogrammet hjälpte dem att se att det var möjligt för dem att återhämta sig, säger Lars-Eric Olsson.

Avhandling för filosofie doktorsexamen vid Sahlgrenska akademin, institutionen för vårdvetenskap och hälsa.
Avhandlingens titel: Patients with acute hip fractures; motivation, effectiveness and costs in two different care systems

Avhandlingen försvaras fredagen den 6 oktober, klockan 13.00, hörsal 2118, Academicum, Institutionen för vårdvetenskap och hälsa, Arvid Wallgrens backe, hus 2.

Kontaktinformation
För information kontakta:
Lars-Eric Olsson, leg. sjuksköterska, telefon: 0520-65 20 45, e-post: lars-eric.olsson@vgregion.se

Handledare:
Universitetslektor Inger Ekman, telefon: 031- 773 60 14, e-post: inger.ekman@fhs.gu.se
Adjungerad professor Jón Karlsson, telefon: 031- 343 40 94, e-post: jon.karlsson@vgregion.se