Svensk-litauisk union fortfarande aktuell i Europadebatten
Unionen mellan Sverige och storhertigdömet Litauen på 1600-talet har satt djupa spår i flera nationers historieskrivning. I stater som vill tillhöra EU refereras ofta till unionen. Den 10 juni la Andrej Kotljarchuk fram en avhandling i historia som också visar att ökad kunskap om unionen kan stärka banden mellan Sverige, Litauen och Vitryssland.
År 1655 slöt Storhertigdömet av Litauen (som bestod av dagens Litauen, Vitryssland/Belarus, östra Polen, norra Ukraina och södra Lettland) ett avtal för att bilda en union med Sverige. Förutom själva unionen mellan de två staterna upprättades ytterligare två betydelsefulla dokument. Det ena var en deklaration från litauisk sida som utgjorde grunden för ett uppbrott från Polen. Det andra var det litauiska riksråd som inrättades och leddes av Bengt Skytte, den svenska vicekungen i Litauen. Dessa händelser ändrade den geopolitiska balansen i 1600-talets Europa. Storhertigdömet bröt sin förbindelse med Polen och valde att alliera sig med Sverige som stärkte sin stormaktsstatus med de nya landområdena i öst.
Från polskt håll kom det litauiska uppbrottet från den tidigare unionsparten, och valet att gå i union med Sverige, att ses som ett svek mot nationella intressen. Polska historiker har även tonat ned betydelsen av och skapat en negativ bild av unionen mellan Litauen och Sverige. I västeuropeisk historieskrivning har den här unionen ofta hamnat i skuggan av stormakterna Polen och Ryssland.
Än idag lever bilden av det litauiska “förräderiet” i den polska historieskrivningen. I Litauen och Vitryssland/Belarus är även unionen med Sverige viktig i historiemedvetandet – men här som ett bevis för staternas rätt till självständighet.
I sin avhandling har Andrej Kotljarchuk försökt besvara frågor om vilken betydelse unionen Litauen-Sverige idag spelar i den politiska debatten i de tidigare unionsländerna. Den västra delen av det forna storhertigdömet, Litauen, är nu medlem av EU medan den östra delen, Vitryssland/Belarus och även norra Ukraina, står utanför. I de senare länderna finns en vilja att återvinna historien och då kan bilden av unionen med Sverige ha betydelse, som ett sätt att “återvända till Europa”.
− I Sverige bör det även finnas ett intresse för ökad kunskap om unionen med Litauen. Från vikingatiden fram till och med 1600-talet hade Sverige täta kontakter med Litauen och Vitryssland/Belarus. Jag tror att resultaten av min forskning kan hjälpa såväl svenskar som vitryssar och litauer att finna det gemensamma historiska minne som försvann under kalla kriget och bättre förstå varandra, säger Andrej Kotljarchuk.
Avhandlingens titel: In the Shadows of Poland and Russia: The Grand Duchy of Lithuania and Sweden in the European Crisis of the mid-17th century.
Kontaktinformation
För ytterligare information;
Andrej Kotljarchuk, e-post andrej.kotljarchuk@sh.se, tfn 08-608 48 17, mobil 0733-991 990
För bild:
Maria Erlandsson, pressekreterare Stockholms universitet, tfn 08-16 39 53, mobil 070-230 88 91, e-post maria.erlandsson@eks.su.se
