Fjällräven hotas av genetisk utarmning
Nya genetiska analyser på Zoologiska institutionen vid Stockholms universitet visar att fjällrävarna i Skandinavien är uppdelade i fyra isolerade populationer. Resultaten presenterades nyligen i en doktorsavhandling av Love Dalén. I avhandlingen framgår också att fjällrävens genetiska variation har minskat under det senaste århundradet, och att inavel inom populationerna leder till minskad reproduktionsframgång. Hotet mot fjällrävens fortsatta överlevnad verkar vara större än man tidigare trott.
Genom att analysera DNA från fjällrävens hela utbredning i Skandinavien har Love Dalén och hans medarbetare lyckats kartlägga fjällrävens populationsstruktur. Resultaten visar att fjällräven är uppdelad i fyra populationer: Hardangervidda i Norge, Sylarna/Helags i Jämtland, Stekenjokk/Børgefjell i centrala Skandinavien, samt en stor population som spänner från Vindelfjällen i söder till Varangerhalvøya i norr. Antalet fjällrävar i respektive population är mycket lågt (10-50) och utbytet mellan dem tycks vara litet. Detta innebär en stor risk för lokala utdöenden på grund av slumphändelser, till exempel ett uteblivet lämmelår. Lämlar är fjällrävens primära föda.
Analyser av gamla museiprover, och av prover som samlats in under de senaste 17 åren inom Projekt Fjällräv SEFALO, visar att fjällrävarnas genetiska variation har minskat under de senaste 100 åren. Detta är oroväckande eftersom det också visat sig finnas ett samband mellan inavel och låg genetisk variation på individnivå, och reproduktionsframgång. En del rävar har immigrerat från Ryssland till Sverige vilket har bromsat minskningen i genetisk variation till viss del, särskilt i den nordligaste av de skandinaviska populationerna. Men farhågor finns att en minskande populationsstorlek på Kolahalvön i västra Ryssland kommer leda till ett minskat inflöde av nya gener österifrån.
De fyra populationerna i Skandinavien bör behandlas som separata bevarandeenheter. De stödåtgärder som i dagsläget pågår är utfodring och jakt på rödräv, som är fjällrävens främste konkurrent om födan. Eftersom spridningen mellan populationerna tycks vara mycket liten, så är det osannolikt att bevarandeåtgärder i en population har några positiva spin-off-effekter på de andra populationerna. Bevarandeåtgärder bör därför ske i alla populationerna. Den norra populationen måste här anses vara särskilt viktig eftersom det är möjligt att den upprätthåller en kontakt mellan Ryssland och övriga Skandinavien. Det är möjligt att man i framtiden även bör överväga att flytta fjällrävar, antingen mellan populationerna inom Skandinavien eller från Ryssland till Skandinavien.
Kontaktinformation
För mer information, avhandlingen eller bilder kontakta:
Love Dalén. PhD, Zoologiska institutionen, Stockholms universitet mobil 070-777 27 94 tfn 08-16 40 47
e-post Love.Dalen@zoologi.su.se
Maria Erlandsson, pressekreterare Stockholms universitet,
tfn 08-16 39 53 mobil 070-230 88 91 e-post maria.erlandsson@eks.su.se
